Ma­ri­ta Adams­son: Bil­der­na från USA får det att gå kal­la kå­rar

Strömstads Tidning - - Lördagskrö­nikan -

Rös­ten lå­ter hes och pres­sad på youtu­be­fil­men: ”I can’t bre­at­he”. Po­li­sen flyt­tar in­te sitt knä från hans nac­ke. En stund se­na­re för­kla­ras Ge­or­ge Floyd död.

Det har satt Min­ne­a­po­lis i brand. Ge­or­ge Floyd är den se­nas­te i en lång rad svar­ta ame­ri­ka­ner som dött i sam­band med våld från vita po­lis­män. Och in­te det förs­ta döds­fal­let som ska­pat de­mon­stra­tio­ner som över­går i upp­lopp. Po­li­ser­na som var med vid gri­pan­det av Floyd – som tycks ha va­rit miss­tänkt för att be­ta­la med en falsk se­del i en af­fär – har fått spar­ken. Det som upp­rör de­mon­stran­ter och and­ra i USA är miss­tan­ken att det ska stan­na vid det:. De vill ha ett åtal för mord.

Jag kän­ner ju in­te till al­la de­tal­jer i vad som hän­de, men för att en hand­ling ska va­ra mord krävs i al­la fall i svensk lag att man in­sett att den hand­ling man ut­för mot nå­gon kan le­da till att den­ne dör. Det bör ju po­li­sen ha gjort i det här fal­let, även om döds­or­sa­ken in­te är me­di­cinskt fast­ställd. Jag fö­re­stäl­ler mig att fy­ra po­li­ser bor­de kun­na hål­la en gri­pen per­son un­der kon­troll på nå­got an­nat sätt att just ett tryck mot nac­ken, om det ver­kar ge upp­hov till and­nöd.

Det ta­las – nu lik­som många gång­er förr – om en ra­sis­tisk kul­tur bland vita po­lis­män. Ty­värr ver­kar det lig­ga myc­ket i det. Hur ren­sar man i så­dant? Med­bor­gar­rätts­rö­rel­sen un­der 50- och 60-tal fick bort ras­åt­skill­nads­la­gar­na, men in­te al­la klyf­tor i sam­häl­let och den änd­ra­de in­te helt den gam­la för­ställ­nings­värld som har si­na röt­ter i sla­ve­ri­et.

Att så många re­a­ge­rar så starkt på po­lis­våld med ra­sis­tis­ka för­tec­ken är där­för i grund och bot­ten hop­pin­gi­van­de, men att det le­der till krigs­till­stånd i ame­ri­kans­ka stä­der är skräm­man­de. Skräm­man­de är det ock­så när pre­si­den­ten ho­tar med na­tional­gar­det, twitt­rar om li­gis­ter (han me­nar de­mon­stran­ter­na, in­te po­li­sen) och at­tac­ke­rar borg­mäs­ta­ren för att va­ra en ”svag väns­ter­ra­di­kal” som in­te kla­rar att ut­ö­va le­dar­skap.

Skräm­man­de där­för att han in­te i förs­ta hand tar upp pro­ble­met, att po­li­sen kans­ke ut­ö­var över­våld, in­te re­spek­te­rar män­ni­sko­liv och miss­tänks vär­de­ra oli­ka män­ni­sko­liv på oli­ka sätt, det vill sä­ga ge svar­tas liv läg­re vär­de. Do­nald Trump tar istäl­let till­fäl­let i akt att po­la­ri­se­ra me­ra ge­nom att an­ty­da att en borg­mäs­ta­re på väns­ter­kan­ten in­te kla­rar att le­da sta­den, me­dan han själv kan ta i med hård­hands­kar­na och ska­pa lugn.

Na­tional­gar­det är verk­li­gen in­kal­lat, av del­sta­tens gu­ver­nör. Att snabbt få stopp på våld­sam­he­ter kan spa­ra liv. Så långt är det gott och väl. Men det finns ock­så sto­ra ris­ker för upp­trap­pat våld, sär­skilt som det ame­ri­kans­ka sam­häl­let är fullt av va­pen och se­dan länge bli­vit allt­me­ra upp­de­lat och splitt­rat, me­dan vil­jan att verk­li­gen dis­ku­te­ra pro­blem tycks krym­pa allt­me­ra, till för­mån för hätsk po­la­ri­se­ring, där man be­stäm­mer för att tro på det ena el­ler det and­ra ut­an ny­an­ser. USA:s pre­si­dent har in­te lyft ett fing­er för att mot­ver­ka den ut­veck­ling­en. Han dri­ver tvärtom på den – och tycks an­vän­da även den tra­gis­ka hän­del­sen i Min­ne­a­po­lis för att fort­sät­ta med det.

För ba­ra ett par da­gar se­dan läs­te jag fors­ka­ren och USA-kän­na­ren Linda Stran­nes krönika i Ex­pres­sen, där hon be­skri­ver spän­ning­ar­na i USA – in­klu­de­ran­de till­ta­gan­de ra­sism, miss­tro mot eli­ten och eko­no­misk ka­ta­strof i pan­de­mins spår – som

”en gif­tig cock­tail”, en mix som skul­le kun­na le­da än­da till in­bör­des­krig, trots att he­la sam­häl­let på nå­got sätt sam­ti­digt byg­ger på fri- och rät­tig­he­ter.

Man kan in­te gär­na se rö­ken, el­den och vål­det på de bil­der som nu väl­ler fram från oli­ka håll som an­nat än en be­kräf­tel­se på att var­ning­en är be­fo­gad. Läg­ger man till det att Twit­ter här­för­le­den fak­ta­grans­ka­de ett in­lägg från pre­si­den­ten själv och vi­sa­de på att han spred obe­kräf­ta­de ryk­ten, vil­ket möt­tes av en pre­si­dentor­der som syf­tar till att ge so­ci­a­la me­di­er mins­kat pub­li­cis­tiskt skydd – ja, då går det kal­la kå­rar.

Ris­ker­na il­lu­stre­ras just nu så över­tyd­ligt i USA och USA har dess­utom de långa och – som det ver­kar obryt­ba­ra – ban­den bak­åt mot sla­ve­ri och ras­la­gar som tyng­er och drar. Men det är in­te ba­ra i USA som klyf­tor­na väx­er mel­lan män­ni­skor sam­ti­digt som miss­tro mot bå­de ve­ten­skap, rätts­sy­stem och po­li­tiskt eta­blis­se­mang väx­er, of­ta till för­mån för ka­ris­ma­tis­ka fi­gu­rer som vill till­freds­stäl­la läng­tan hos osäk­ra män­ni­skor ef­ter enk­la lös­ning­ar. Det är ba­ra det att så­da­na in­te finns.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.