Sankta Barbara halshöggs för sin kristna tro
Det svänger om Sankta Barbara. I Skees altarskåp presenteras Barbara i en S-formad rörelse, ett typiskt gotiskt stildrag. Håret är långt och ännu inte klippt. Barbara är jungfru och guldkronan hon bär visar på kunglig börd.
Den röda klänningen faller ut som en krage vid hennes fötter. Populär dekor i tiden var textiliernas veckbildning. Här faller även manteln i eleganta strutveck när den lyfts.
Barbaras attribut är kalken, en vinbägare på hög fot. Kalken ska symbolisera Jesus närvaro, ”Kristi blod”. Enligt legenden hade Barbara blivit omvänd till kristendomen och för det fick hon utstå fruktansvärd tortyr under kristendomsförföljelserna.
Jesus själv hade uppenbarat sig för Barbara flera gånger och läkt hennes skador. Barbara höll ut. Hon blev martyr.
Legenden om Barbara börjar i Nicomedia, en stad mellan Svarta havet och Kaspiska havet, där hon föddes omkring år 300 e Kr. Hon var mycket vacker och dotter till en förnäm hedning, berättar legenden. Staden låg vid en rikt trafikerad handelsväg som knöt samman väst med öst och pappan var ofta bortrest i affärer. Fadern var väl medveten om sin dotters skönhet så när han reste bort låste han in henne i ett torn. ”Nu är hon skyddad från alla frestelser”, tänkte pappan.
Det fanns dock andra ”faror”. Kyrkofadern Origines hade nämligen kontakt med Barbara. Kanske besökte han henne i tornet. Kanske brevväxlade de. Barbara tog intryck av den, som hon tyckte, fantastiska prästen och blev så småningom djupt kristen.
Under tiden som Barbara satt i sitt torn pågick bygget av ett badhus intill, vilket fadern hade satt igång. Hon kunde se det växa.
Ett badhus på den tiden var inte bara en fråga om hygien. Kroppens renande hade även rituell betydelse. En dag frågade Barbara byggnadsarbetarna hur fönsterarkitekturen var tänkt. Två fönster fick hon till svar. Eftersom nu Barbara i alla sinnen var fångad av den gudomliga treenigheten övertalade hon arbetarna att i stället för två fönster sätta in tre. Det blev som hon ville, badhuset fick tre fönster. Kanske var det för Barbaras kristna utstrålnings skull eller kanske var det för fönstrens gudomliga ljusinsläpp, men det hände nu att även byggnadsarbetarna omvändes till kristendomen.
Fadern kom hem och fick se sitt badhus, nu med kyrkans heliga tecken. Tre fönster! Vilken chock.
Hans förvåning blev än större när han fick veta att Barbara hade blivit kristen. Vilken vanära!
Först vädjade han: ”Snälla. Kom tillbaka och offra åt våra gudar i stället så som vi brukar göra.” Barbara var omedgörlig. Till slut blev hennes far så provocerad att han började slå henne. Hon skulle minsann få se vad som var den rätta tron!
Ju mer han slog desto mindre tycktes Barbara lida. Hon blev helt lugn. En osynlig kraft hade kommit till hennes hjälp. Kanske är det hennes fridfulla ansikte som provocerar fadern till nästa steg. Han drar helt enkelt svärdet för att hugga huvudet av sin dotter. Då sker ett mirakel. Muren, där de står, rämnar. Barbara flyr ut och muren sluter sig åter efter henne. Stor skandal. Ett sånt här beteende riskerade både faderns heder och ställning.
pappan till slut hittar Barbaras gömställe. Han släpar henne i håret tillbaka till fängelsetornet. Den här gången ska hon förklara sig inför ståthållaren, berättar legenden.
Återigen står Barbara upp, modig och stark för sin tro. ”Jag vill inte offra till någon annan än min Herre Jesus Kristus”, upprepar hon.
Nu ekar det isande kallt när nya order skriks ut. Mentalt är Barbara inte närvarande. Hon kläs av och skändas. Den kommande natten upprepas undret: Herren Kristus läker hennes sår. Striden handlar om tro. Torterarna anser att det