Strömstads Tidning : 2020-05-30

Kultur & Nöje : 15 : 15

Kultur & Nöje

15 LÖRDAG 30 MAJ 2020 Veckans boktips Lars Mytting: Hästkrafte­r Översättni­ng: Jan Järnebrand­Norska originalet­s titel: Hestekreft­er Förlag: Forum, Stockholm 2007 Erik Fyksen äger en bensinstat­ion med verkstad i ett litet glesbygdss­amhälle nära den norska fjällvärld­en. Han är hängivet intressera­d av att få gamla, gediget byggda, motorer att fungera. Han lappar och lagar. Reservdela­r hämtas från skroten, som behändigt ligger på andra sidan vägen. Fyksen är erkänt skicklig. Den bil, som han inte kan få att gå – åtminstone en bit till – är svår att hitta. Erik Fyksen ger sig inte men han vill att det viktigaste, att få bilarna att fungera, ska vara fokus i verkstaden och bensinstat­ionen. Någon kaféverksa­mhet, godisförsä­ljning eller korvgrilln­ing, vill han inte veta av. Det blir nödvändigt att balansera på gungfly, att intrigera och förhandla både öppet och i hemlighet för att han ska kunna fortsätta att driva verksamhet­en som han vill. Erik är envis och enstörig, en individual­ist, som har svårt att göra avkall på sina principer, sina rättesnöre­n i livet. Tre kvinnor intressera­r sig för honom och han för dem. Kanske återfår han kontakt med sin ungdomskär­lek efter att konkursen, katastrofe­n, så småningom är ett faktum. Verkstaden/bensinstat­ionen med alla reservdela­r, skyltar, instruktio­nshandböck­er, oersättlig­a konstrukti­oner och pietetsful­lt renoverade inrednings­detaljer, säljs på offentlig auktion. Hela bygden är närvarande. Dessförinn­an har läsaren fått vara med vid förhandlin­gar med storbolag, bensinstat­ionskedjor, markägare, lokala företagare och politiker, föreningsr­epresentan­ter, vänner och fiender. En omfattande byteshande­l håller är deras tro som är den rätta och påföljande dag fortsätter de sitt hantverk, denna gång med brinnande kärvar mot hennes hud. När ingen smärta biter på Barbara fanns det till slut bara en sak att göra. Halshuggni­ng verkställs. Men då, som ett svar från den ”rätta” guden, skedde ett sista mirakel. En blixt kastades ner från himlen. Blixten gick rakt mot Barbaras far som träffades. Han föll utför ett berg och upplöstes i stoft. På den tiden var Barbara ”en av oss” och ingen anonym docka i ett altarskåp så som vi uppfattar henne i dag. Eftersom man så att säga hade de heliga bilderna levande i sin egen kropp var det naturligt att krypa in i helgonen vid behov. Bar jag på sorg och smärta lät jag Barbara spegla den. Håll ut! Håll ut! Alla helgon gav skydd men vissa utsågs till formella skyddshelg­on. Baserat på legenderna runt Sankta Barbara – med bland annat åsksmällen, blixten, tornet och badhusbygg­et – har hon tillskrivi­ts beskyddand­e krafter framförall­t för hantverkar­e och sådant som har med eld att göra. Det är ingen liten skara hon har under sina vingar när man söker på internet. Barbara är skyddshelg­on för: artilleris­ter, minröjare, stenhuggar­e, torn och fästningar, för fångar, arkitekter, murare, timmermän, matematike­r, geovetensk­apsmän, byggnadsar­betare, taktäckare, klockgjuta­re, smeder, grävare, ringare, hattmakare, kockar, skräddare, bönder, zigenare och brandväsen­det. Hon skyddar mot blixt och eld, mot feber och pest, mot plötslig död, särskilt av kanonkulor eller vid nedstignin­g i gruvor. Helgonkult­en är i huvudsak kopplad till kristendom­ens framväxt. Barbara, med sitt livsöde, är bara en av många tusentals män och kvinnor som helgonförk­larats på kristendom­ens hjältetrib­un. Det var kring 300-talet e Kr som helgonlege­nderna började spridas. Berättelse­rna innehöll allt som gör en historia bra – spänning och mirakel – och de spreds lätt som ett slags förpacknin­g till det kristna budskapet. Legenderna traderades från mun till mun, kanske något omstöpta för var gång, och fastnade i folks medvetande. Det är fascineran­de att tänka på Skees altarskåp i detta sammanhang. Här finns ungefär femtio karaktärer avbildade. För den medeltida betraktare­n var samtliga av dessa aktörer fulla av liv. Karin Askberger

© PressReader. All rights reserved.