Hennes hår växte så kraftigt att det dolde kroppen
Sankta Agnes är renhetens – oskuldens – helgon. I Skees altarskåp står hon ytterst till höger. Hon har långt hår och är krönt som jungfru. Karin Askberger berättar om henne i den avslutande delen av artikelserien.
Manteln är kornblå. Helgonet bär en röd klänning med vida ärmar och en undermantel i guld.
Agnes namn betyder lamm. Lammet som symboliserar renheten är hennes främsta attribut. Än i dag välsignas varje år ull från två lamm i hennes gravkyrka i Rom, ull som vävs till heliga band.
Legenden om Agnes utspelar sig i Rom på 200-talet när hon var tonåring. En dag när Agnes är på väg hem från skolan möter hon prefektens (ungefär landshövding) son. Där och då är Agnes en ung harmonisk och mycket vacker 13-åring som funnit sin tro på Herren Kristus. Pojken, som lever i den gamla tron på de romerska gudarna, kan inte släppa henne med blicken. Legenden berättar att han blir blixtförälskad och friar direkt, eller snarare talar om vad han vill ha: ”Dig vill jag gifta mig med!” Pojken blir inte lite förvånad när Agnes förklarar att hon redan har en brudgum. ”Redan har en annan älskare lagt beslag på mig”, säger hon. ”Han är vacker, rik och högt uppsatt. Hans doft kan få döda att bli levande igen.”
den unge mannen ner på sitt viloläger, fortsätter legenden. Han blev så sjuk att läkare måste tillkallas men efter noggrann undersökning konstaterade doktorn att pojken blivit sjuk av kärlek – det kunde höras på suckarna.
Det som sedan hände känns igen från många helgonöden. Pojkens far kliver fram och vädjar till Agnes.
”Snälla Agnes, lämna din brudgum och välj min son i stället.” Agnes trotsar och fadern svarar på sitt vis. Han för Agnes till en av stadens bordeller.
Där kläs hon av. Den första ”kunden” ska bli hans son, har han tänkt. Detta blev naturligtvis spännande att följa och många samlades för att titta på. Till sin förvåning ser församlingen då att Agnes hår börjar växa. Det växte så kraftigt att det till slut dolde hela den nakna kroppen.
När det var klart tändes ett starkt bländande ljus som enligt legenden vände hela stämningen.
Alla i rummet fångades av en härlig syn: Agnes med en segerkrans av ljus kring sitt hår.
Intrycket var så starkt att den nyss så illvilliga pöbeln föll in i hennes bön – glädjehuset hade förvandlats till ett bönehus. Det var då, i denna sköna stund, som prefektens son ryckte upp dörren. Men han hann aldrig kasta sig över Agnes. Den unge mannen rusade rakt in i ljuset – och föll död ned.
genom staden: Agnes var en trollpacka. Jo. Hon var en trollpacka för hon hade lyckats återuppväcka friaren med sina böner – och han hade då konverterat. Nu dundrade prästerna i templet och skrek. ”Bort med trollpackan som förvandlar folkets sinnen”. Det blev upplopp. Den uppjagade pöbeln kastade Agnes i en stor eld men elden delade sig och tände i stället eld på människohopen. Till slut stöttes ett svärd ner i hennes hals. Det var dödsstöten.
Agnes grav i Rom är en vallfärdsplats än i dag. Från hennes reliker sipprar helig kraft.
Attributen är viktiga inom helgonkulturen. Det är konkreta fysiska föremål som ska visa vem helgonet är men också ge en sinnebild av helgonets uppgift och andemening. Tittar man i Skees altarskåp finner man att samtliga apostlar och helgon är försedda med individuella attribut. Här finns allt från tortyrredskap till föremål som syftar på deras liv. Några exempel är Petrus nyckel, Simons såg, Judas påk, Katarinas av Alexandria hjul, Hallvards kvarnsten, Sankt Olofs troll och Helenas/Gertruds kyrkomodell.
Agnes lamm är således ett slags namnskylt för henne själv – det behövdes ingen inskription – men framför allt en dörröppnare in till hennes inre värld av dygd och renhet. Vi kan stiga in i hennes rum och få något så sublimt som ”renhet” att uppenbaras. Renhet i religiös mening är något större än vad som låter sig beskrivas med ord. Agnes renhet grundar sig på hundra procent lojalitet med Gud, som vi ser av legenden, och det starka ljuset som omslöt henne på bordellen får hela denna gudomliga renhet förklarad.
att förvara heliga kroppsdelar eller heliga ting i kyrkan, är ett annat exempel på kristendomens behov av att konkretisera det gudomliga. Det kunde röra sig om en nagel, en bit av Kristi kors eller en tumme och det skapades mästerverk till relikskrin i ädla metaller där dessa förvarades.
Det finns många reliker av Agnes. Hennes kranium vördas i dag i ett eget kapell på den plats i Rom där hon enligt traditionen ska ha lidit martyrdöden. Reliker spreds där kristendomen spreds. Döda kroppar var inte längre motbjudande utan de kunde fungera som broar mellan himmel och jord. Det utvecklades en lukrativ mark
Till slut stöttes ett svärd ner i hennes hals. Det var dödsstöten.