Tove Meyer ger ut roman
Strömstad känner henne som kommunens kulturansvarige, den som har minst ett finger med i spelet när kulturlivet ska ha fart. Men hon är minst lika van att greppa pennan – eller kanske trycka ner datortangenterna. Tove Meyer har alltid skrivit.
Till vardags lägger hon tillrätta för dem som skapar kultur i Strömstad. Nu gör hon egen debut som romanförfattare. ”Ha ett underbart år” skildrar i tio inlästa avsnitt mötet mellan svensk au-pairtjej och amerikansk ensamstående mamma i Chicago.
– Skrivandet är min kanal. Jag började skriva dagbok när jag var sex, berättar hon mitt i försommarprakten i Strömstads stadspark, där hon annars ofta har tillkännagivit olika evenemang.
Nu är det hon själv som skapat – sin första roman.
– Det känns skönt att ha slutfört ett projekt, man vill ju gärna förverkliga något kreativt, säger hon och tillägger:
– Men man ska nog stanna upp och se på vad man gör. I mitt jobb är jag kreativ varje dag. Att möjliggöra även för andra att uttrycka sin konst är ju också kreativt.
Det gör hon dagligdags från positionen som kulturansvarig, men nu är det frågan om något annat: eget författande.
En lång historia i kort format, kan man sammanfatta hennes skrivande. Det vill säga att det alltså följt henne sedan barnsben, men oftast i kortare format. En diktsamling gavs ut för fyra år sedan, hon har varit nominerad till Lilla Augustpriset och publicerad i vinnarantologin.
– Jag trodde inte jag kunde skriva i längre format. Jag är van att formulera mig kort på 30 sekunder.
Men för tre år sedan tyckte en bekant att hon skulle åta sig ett journalistiskt arbete för ljudboksförlaget Storytel. Hon gick till mötet med sin tre månader gamle son och fann att redaktörerna ville att hon skulle åta sig ett större grävjobb.
– Jag visste ju att det kräver ett enormt arbete, säger journalisten Tove Meyer.
Inte bästa läget när man är nybliven mamma och egentligen föräldraledig, men samtidigt var det ju en unik chans att ha kontakt med ett förlag.
– Jag sade att jag ju skriver skönlitterärt också, berättar hon.
De undrade om hon hade någon idé och Tove sade att jo, en berättelse om en svensk tjej som blir au pair i USA och hennes möte med de amerikanska hemmafruarna.
– Storytel brukar mest ge ut romans- och kriminallitteratur. Den här genren, som mera är ett relationsdrama, är ny för dem.
Hon gick hem med uppdraget att skriva en ”pilot” på cirka 20 sidor. Utifrån den ska förlaget bedöma om idén håller för att gå vidare eller inte. Det gjorde Toves pilot.
Att det på Storytel handlar om ljudböcker påverkar skrivsättet.
– Jag fick mycket feedback. Det är speciellt när man ska skriva så att det ska funka i ljud.
Långa målande textstycken och introduktioner som varar länge tillhör det som inte anses fungera i uppläsning. Det gäller istället att gå rakt på sak och skapa mycket dialog. Så när vi möter huvudpersonen Signe är det pang på, direkt in i hennes tankar medan flygplanet dunsar ner på landningsbanan i Chicago.
– Ett tips är att alltid läsa det man skrivit högt, säger Tove Meyer.
Ha ett underbart år handlar om en 18-årig tjej från Sverige som blir au pair i Chicago hos en afroamerikansk frånskild mamma med en son. Stoff och ram har en klar koppling till hennes egna erfarenheter som 19-åring. Hon beskriver resan till au pair-tillvaron i USA efter studenten som litet av en slump.
– Ett tag skulle alla till kibbutz i Israel. När jag tog studenten var det många som blev au pairer. Jag hoppade på det.
Hon hamnade hos en ensamstående mamma som inte mådde så bra efter sin skilsmässa.
– Jag var rätt inlåst med hennes tvååriga dotter. Jag kom inte mycket ut – och det här var en ganska farlig del av Chicago.
Så småningom bytte hon till en familj där det fungerade bättre, men nu använder hon relationen mellan den unga svenska tjejen och en amerikansk kvinna med ett trauma i bagaget för att följa två
”
Det är speciellt när man ska skriva så att det ska funka i ljud
karaktärer som först står långt ifrån men sedan närmar sig varandra.
– Jag strävar litet efter något som Joyce Carol Oates kvinnoporträtt.
Det är fiktion men med inslag av det självupplevda. Perspektivet växlar mellan Signe och Renata, kvinnan som Signe bor hos och vars son hon tar hand om. Relationen mellan dem stämmer ganska väl med Toves eget förhållande till kvinnan hon först hamnade hos och en del av det Signe råkar ut för hände även Tove i verkligheten.
Men hennes eget Chicago-år inföll 2003 och romanen Ha ett underbart
år utspelar sig 2016, strax före valet som gjorde Donald Trump till USA:s president, med tonårstjejers utsatthet på sociala medier och relationen mellan USA och Mexiko som ingredienser. Med nyhetsflödet just nu i bakhuvudet, när det går mot val igen och demonstrationer mot polisvåld skakar landet, kan man tänka att ramen ligger ovanligt väl i tiden.
Det gör den; det är inte utan att jag håller andan när Signe råkar ut för en väskryckare och hamnar i en polisbil på jakt efter förövaren. Vad ska hända när de tar honom?
Men samtidigt som Tove Meyer förankrat Signes berättelse i hösten 2016 och byggt på erfarenheter från 2003 har hon försökt vara litet tidlös, undvika att skapa en känsla av något förlegat; inte minst livet på sociala medier har ju förändrats mycket. Det har däremot inte människors grundläggande känslor och behov.
Att skriva om en miljö som man känner väl till underlättar.
– Chicago är en vacker stad, med en avslappnad stämning. Det finns en badplats mitt i stan och skyskrapor från 20-talet. Det är en ganska liten city-kärna som man kan gå omkring i. Och det brukar vara utomhusfestivaler med mycket mat och kultur.
Det är också svenskbygder men många band till Skandinavien och själv har hon återvänt flera gånger.
Skrivandet efter det första mötet med Storytels redaktörer har tagit tid, eftersom livet tog nya vägar. Tove Meyer var, när kontakten med Storytel började, föräldraledig från arbetet som researcher för Skavlan och trodde hon skulle gå tillbaka dit.
Men det blev flytt till Strömstad och jobb som kulturansvarig. Att kombinera ett krävande heltidsjobb med två små barn och romanskrivande är ingen lätt balansakt. Efter en arbetsdag och nattning av barn, fick hon ta tag i ett nytt arbetspass. sätta äggklockan på 30 minuter och skriva. Att vänta på inspiration duger inte.
Men nu är det alltså klart. Skådespelaren Malin Crepin har läst in de tio avsnitten, ungefär ett per månad under det år romanen spänner över.
– Jag har lyssnat litet, men inte på allt. Det känns litet pinsamt, faktiskt.
Drömmen framåt är att ge ut en poesi- och prosasamling av texter som tillkommit efter förra diktsamlingen.
– Det låter smalt och svårt, men det är det inte. Det är som vilken rap-text som helst. Jag skriver rakt och vardagligt, inte symboliskt och svårtolkat.
Men, konstaterar hon, med ett jobb där hon får hon vara med om mycket och träffa många personligheter, kan det nog bli stoff till framtida dramer också. Premiär på Storytel för Ha ett
underbart år är det på tisdag 9 juni.