Prisad ryttarförening på Nordkoster
Ordet fältryttare får tankarna att genast vandra iväg till elitryttare som våghalsigt tar sig över avancerade hinder i en lika avancerad terräng. Nordkosters fältryttare rider också i terräng, men med helt andra syften.
När Johanna Johander fick veta att Nordkosters fältryttare skulle tilldelas årets Folkhälsopris blev hon överrumplad och glad.
Möjligtvis att de tävlar mot sig själva och sitt eget mod, men deras främsta mål är att hålla Nordkosters landskap öppna och med hjälp av sina hästar röja och rensa i skogen.
Totalt är de fyra familjer på
Nordkoster som för ett par år sedan bildade Nordkosters fältryttare. Johanna Johander är en av initiativtagarna och beskriver gruppen mer som ett kollektiv än en förening. När hon fick veta att de skulle tilldelas årets Folkhälsopris blev hon överrumplad och glad.
– Vi blev väldigt överraskade. Det är superkul att vi blir uppmärksammade, säger Johanna Johander.
Hon är själv uppvuxen på Nordkoster
och berättar att hon ofta fått höra pappans klagan över att det vuxit upp så mycket skog på ön.
– Han får panik och brukar säga att han inte kan andas för all skog som vuxit upp. På 30-, 40- och 50-talet var det en helt annan ö. Det var ingen skog alls här då och det är där inspirationen finns. Att restaurera ön.
Familjerna har heldagsprojekt där de röjer, fäller, eldar och rensar i skogen och även lagar maten ute tillsammans. Projekten varvas med dagliga insatser.
– Det blir som en livsstil och det ger otroligt mycket energi och kraft. Jag har aldrig varit så pigg som de här senaste två åren.
De har även lagt många timmar på att skapa fina betesmarker på ön genom att rensa bort vass, sälg, älggräs, björnbär och annat som fått gräset att växa till sig på ängarna.
– Vi har fått mycket uppskattning. Markägarna vill gärna att deras marker används och är väldigt glada och tacksamma för det jobb vi gör.
Förutom familjernas egna hästar har de köpt fyra Gotlandsfår tillsammans av Helena Torgilsman som driver Kosterlamm på Sydkoster. Hästarna och fåren växelbetar för att gynna betesmarkerna tillväxt ännu mer, då fåren äter det hästarna lämnar kvar.
” Det blir som en livsstil och det ger otroligt mycket energi
Johanna Johander
De trivs tillsammans och betar gärna i samma hage när det finns tillfälle. De går ute dygnet runt, årets alla dagar, men har vindskydd som kan skydda dem från regn och kyla.
– Det är lite modernt nu. Det blir mer och mer så att hästarna inte ska stå i en trång box utan de ska få gå
fritt som de gör naturligt. Hästarna mår bra av det.
Vid några tillfällen under våren har de ridit hästarna och tagit med sig fåren samtidigt när de ska flytta djuren från en hage till en annan.
– Då är vi som en hel parad, säger Johanna Johander och skrattar.
Hon berättar att djuren väcker stor uppmärksamhet, inte minst hos de tio bofasta barnen på ön.
– Eftersom det inte finns så mycket här ute för barnen att göra så är det bra att de har djuren.
Bland annat har flera barn varit med och byggt en paddock åt hästarna och arrangerat lilla krabbhoppet med käpphästar.
Även de vuxna på ön, som inte ingår i kollektivet, uppskattar djurens närvaro på ön och några har även fått hjälp att införliva en livslång dröm om att en gång i livet uppleva att rida längs stranden.
Att tävla och träna med hästar när man bor ute på Nordkoster är inte det enklaste, så hästarna de stannar på ön. Men under våren har Johanna tagit ett nytt steg och börjat ta distanslektioner digitalt. Via en app som heter ”Ridesum” har hon fått kontakt med en kvinna i Lur som ger dressyrlektioner digitalt. För att kunna ta lektionen måste den ena en filma medan den andra sitter på hästen och får instruktioner genom lurar i öronen.
– Det känns otroligt lyxigt att ha den här tillgången, att det faktiskt går att ta lektioner fast man bor här ute.
Johanna tror inte att hon hade kommit på idén om det inte vore för vårens coronapandemi och den sociala distans den medfört.
– Den har gjort att man blivit mer medveten om vilka möjligheter som finns. Det här är nog ett steg många inte hade tagit annars, i alla fall inte om man är som mig. Jag är jätterädd för teknik.