Palmemordet löst – polisen Eva Borg om mordnatten
Åklagarmyndigheten presenterade sin lösning på Palmemordet under onsdagen. Eva Borg, tidigare polis bosatt i Strömstad, jobbade i polishuset i Stockholm under mordnatten den 28 februari 1986. Nu kommenterar hon åklagarens besked och berättar om den dramat
” Utredningen gick snett från början
Eva Borg från Strömstad, tidigare polis, jobbade på kriminaljouren i polishuset i Stockholm den aktuella mordnatten 28 februari 1986. Hon var en av de första att få beskedet att dåvarande statsminister Olof Palme hade skjutits till döds i korsningen Sveavägen–Tunnelgatan i centrala Stockholm. Hon har som många andra under onsdagen nåtts av åklagarens utpekande i skuldfrågan: Stig Engström, Skandiamannen, är Olof Palmes mördare.
– Dagens besked var ett intressant utlåtande. Jag har i min egen lilla värld alltid hävdat att man aldrig kommer att hitta mördaren, därför att den personen är död. Det har jag sagt under alla år. Den här utpekade mannen dog år 2000. Han verkar lite märklig, men att de går ut med detta nu är kanske bara för att få ett slut på utredningen, säger Eva Borg.
– För den har pågått alldeles för länge, fortsätter hon.
Själv har hon inte grubblat särskilt mycket över vem som kan vara mördaren.
– Uppriktigt sagt så dog Olof Palme den där natten, han blev mördad. Nu var han statsman och det var stort och mycket tragiskt. Men det är ingenting som jag har gått och funderat över. Jag har haft egna utredningar i olika sammanhang som har intresserat mig.
Den aktuella mordnatten
började lugnt men övergick i kaos.
– Den här natten var det lugnt och vi tittade till och med på tv lite grann. Det var min tur att åka ut och hämta nattamat. När jag kom tillbaka runt 23-tiden var det som storm inne i polishuset. Folk rusade med papper i händerna. Folk ringde i telefoner. Jag stod där med mina påsar och undrade vad som hade hänt.
– Palme är skjuten, säger någon. Eva Borg berättar om vittnen som kom in gråtandes till polishuset. Ett par poliser gav sig också iväg till sjukhuset för att förhöra Lisbeth Palme om viktiga detaljer.
– Men de kom inte i närheten av henne för det var massa regeringsfolk och andra där. De som skulle utreda mordet var inte på plats. Utredningen gick snett från början.
Fortsatt samma tryck de nästföljande veckorna och månaderna?
– Oja! Det var många som ringde och skulle vittna om vad de sett.
Så det blev många vittnesförhör för din del?
– Ja, det blev det kan man säga. Det var kanske därför jag lärde mig att förhöra på ett bra sätt. Att få med detaljerna.