Marita Adamsson: De små, små detaljerna bygger det stora helhetsintrycket av stadens själ

Istort sett varje besök jag gör på Lokstallet kommer till sist att rymma reflektioner kring Strömstads centrum. Förhållandet mellan Uddevallavägen och stadskärnan är komplicerat och intressant. Det kan skapa filosofiska funderingar om hur människans hjärna och känslor upplever avstånd och det gör tydligt hur viktigt det är för livskvaliteten att ha en inspirerande och vacker offentlig miljö.

Det är väl inte särskilt uppseendeväckande om jag påstår att sträckan förbi färjeläget och Lokstallet inte är vacker. Eller är uppseendeväckande just vad det är? För tittar man efter är det gudomligt vackert.

Strömstad har en infart som skapar lyckokänslor, den som är på väg in mot staden välkomnas på ena sidan av havet som öppnar sig ut mot öarna och sedan hela världen och framför sig har hen staden, klädd i ljusa toner och med närheten till havet hela tiden i behåll. Det är en sträcka man borde älska att gå. Ändå uppfattar många den som lång och besvärlig.

När stöket kring ombyggnationen av färjehamnen har lagt sig är det dags att ändra på det, framhäva närheten till hav och stad – och inte glömma det fina lilla berget som Lokstallets föreståndare Yngve Brothén har skapat en skulpturpark av. Det är inte bara Älgen på toppen, det finns mycket på vägen upp också. Och mer skulle det kunna bli, om barackerna försvinner, gräs och natur lyfts fram.

Planen är också sedan länge att binda samman centrum med infarten genom att fler skulpturer placeras ut under vägen. Och redan finns annat man kan lyfta fram som garanterat fångar flanörernas intresse. Inne på Torskholmen, mellan fiskaffärer och hus, finns en samling kanonintressanta fotografier som skildrar fiskhantering och havets näringar i äldre tider, väl placerade med tanke på närheten till fiskauktionen och till piren där fiskebåtar brukar ligga, men i behov av att bli mera synliga.

Väl nere vid Strandpromenadens början vill jag mer än gärna stanna till och hälsa på Viktor Korneevs skulptur av en människogestalt i kontemplation vid vattnet. Den trista fyrkantiga container för luftmätningar som gjort den lilla gräsmattan bredvid Korneevs androgyna figur trång och föga inbjudande är visserligen borta, men kvar intill står ett par uppsamlingskärl för glasåtervinning som också stör harmonin.

Det är på ett sätt bagateller. Och ändå inte, för det är som bekant de små, små detaljerna som gör det. Det är jätteviktigt med glasigloo. Glasburkar och flaskor hör inte hemma i soppåsen och absolut inte på marken, så att en gästhamn behöver glasåtervinning är ställt utom allt tvivel. Men de borde kunna stå där andra återvinningskärl befinner sig och de borde kunna stå på en plats där de inte motverkar ett helhetsintryck av lugn, eftertanke och skönhet och inbjudan till umgänge mellan människor. Det är klart att många som köpt glass på andra sidan skulpturen gärna vill sitta en stund på granitmuren (med all den Strömstadsanknytning en sådan har) och den känsla platsen förmedlar är väsentlig.

Det kan väl vara så att ingen rutin finns för samråd med stadsplanerare eller konstråd innan containrar ställs ut. Men det borde det finnas. Såväl Strömstadsborna själva som alla besökare behöver en genomtänkt och vacker miljö kring det som är ett favoritstråk.

Borta vid stengradängen på Plagen står nästa skulptur, Margarita, och hon har en bättre omgivning, mitt för stenrundeln, som är en omvittnad mötesplats. Ett stenkast därifrån står nu Ankaret igen, nyrenoverat. Platsvarumärket har fått en, i mitt tycke, fin placering på gräsmatten nedanför Laholmen, på en liten höjd som ett blickfång för den som går längs Strandpromenaden eller närmar sig via hamnen.

Men så var det detaljerna igen. Det har varit ett enormt ståhej kring Ankaret. Men var är kompassrosen? Mönstret var lagt av olikfärgade knott och därmed en betydelsefull del av Strömstads historia av sten och skepp. Den försvann när Ankaret och stensockeln togs bort. Alltså bör det finnas en stenhög av stort intresse någonstans. Är det någon som har planer på att leta fram den?

De offentliga platserna berättar mycket om stadens historia och själ. Den berättelsen behöver alla, både vi som bor här jämt och alla de som är mera tillfälliga besökare, med eller utan coronarestriktioner.