Hjälp – tjat och hot är det enda som funkar!
Stina Hindström svarar på frågor om föräldraskap
• Hej,
Min sexårige son har på några månader gått från söt och snäll till ett uppkäftigt och trotsigt monster. Allra mest bråkar han med sin pappa och är allmänt uppkäftig mot honom oavsett om konflikt föreligger eller inte. Han gör aldrig som vi säger utan en massa tjat och (tyvärr) hot. När vi skäller på honom skrattar han bara och sen är han igång igen.
Jag brukar prata med honom när han lugnat sig och då verkar han förstå att han inte ska bete sig så. Men en timme senare eller vid nästa läggning är det samma visa igen. Bråken kan handla om att han inte går och lägger sig, klär på sig eller liknande. Istället går han runt och stör sin storebror, pillar på saker eller har sönder något, till synes med vilja.
Hur kan vi ska nå fram till honom?
Lilla mamman
• Hej Lilla mamman!
Det är verkligen utmanande att möta sitt barn när det inte gör som man vill. Många känner vanmakt, ilska och frustation. Det är lätt att förstå varför ni är bekymrade och vill nå fram till honom.
Sexåringar kan tycka det är spännande att pröva hur omgivningen reagerar på fula ord och kaxigt beteende. De ser mycket nytt i skolan jämfört med förskola och vill många gånger pröva beteendet själv.
Att skratta fast man blir utskälld behöver inte betyda att man inte bryr sig. Ibland är skrattet en reaktion på starkt känslomässigt tryck. Kanske har du skrattat av nervositet?
Sexåringar är i en utvecklingsfas som kan innebära mer oro, annat humör och extra stort behov av att bli sedd och lyssnad på. Det kan yttra sig på mer och mindre tydliga vis.
För att nå honom behöver ni få en bild av vad beteendet beror på. Barn, och vuxna, ändrar sig inte utan anledning. Små barn påverkas starkt av människor och situationer omkring sig.
Eftersom er son förändrats på några månader tycker jag att ni föräldrar ska fundera på om något som förändrats i hans livssituation.
Sätt er i lugn och ro och prata igenom vad er sons beteende kan bottna i. Försöker han på sitt sätt nå fram till er? Undvik värderande ord som monster eftersom det kan påverka er förmåga att se sakligt och empatiskt på hur han beter sig. Jag skulle tro att han behöver något av sin pappa som han just nu har för lite av.
Vanliga behov är positiv och kravlös uppmärksamhet, uppskattning för sin person – inte prestation, hjälp med vardagssaker, att få bestämma över små saker – som kläder och delar av rutiner, pröva att klara saker själv, bli lyssnad på hur han upplever saker i familjen, i skolan och/eller på fritiden och samarbete kring rutiner i vardagen som exempelvis matlagning.
Pröva att öka de behov ni tror fattas. Det är bättre att göra lite av det varje dag än mycket fast sällan.
Kanske har ni hamnat i en negativ spiral av kritik och tjat som oavsiktligt håller igång bråken. Bryt det i så fall
” Kanske har ni hamnat i en negativ spiral av kritik och tjat som oavsiktligt håller igång bråken
genom fler mysiga och roliga stunder tillsammans. Det bygger goda relationer, samarbete och god självkänsla. Jag kan varmt rekommendera Martin Forsters bok ”5 gånger mer kärlek” för fördjupning och inspiration.
Genom din fråga förstår jag att din sexåring kan förstå hur andra tänker och känner. När han är lugn förstår han ditt perspektiv men han kan troligen inte riktigt än begripa att både han och ni kan ha rätt. Ni föräldrar får påminna varandra om det.
Det är viktigt att er son inte känner sig ansvarig för bråken då det med tiden kan ge honom en bild att det är fel på honom. Detta är mycket lättare att skriva än att göra, men övning ger färdighet. Var snälla mot er själva och uppmärksamma när läggningar går bra, syskonen leker och er son söker er uppmärksamhet på trevligare vis.
Varmt lycka till!