Fredrik Lundqvist hittar musiken i Svennings dikter
År 1911 kom en bok med stark Strömstadsprägel ut: ”Saltsjö-Stänk, Skärgårdssånger af Göran Svenning.” Nu har flera av dikterna fått musik av Fredrik Lundqvist, musiklärare och trubadur.
”Strömsdalen ligger med grönska rik/speglad i insjöns väna vik”, diktar Göran Svenning i Strömstads Saga. Så varför inte träffas där för att tala om hans dikter?
Fredrik Lundqvist utgör den musikaliska grenen i diverse lokalhistoriska sammanhang och en dag när han satt tillsammans med Ulf Hansson på museet tog Ulf fram en låda ur arkivet med diverse textblad.
– Jag kände inte till så mycket mera om Göran Svenning än att han skrivit texten till Kostervalsen, men det fanns en diktsamling, berättar Fredrik Lundqvist.
Den landade i hans e-post som pdf-fil; Ulf Hansson tyckte det hade varit roligt om någon ville tonsätta. Fredrik bläddrade. Det fanns mycket om hav, vita segel och skärgårdsromantik, men längst bak hittade han något annat som fångade honom: Strömstads Saga, en historieskildring i diktform från 1600-tal och framåt.
Det handlar om sorg över hjältekungen som ”föll på löpgrafsvall för kula lömsk vid Fredrikshall” och om sillen som räddade människor ur fattigdom: ”Då blef det lif vid fjord och vik/och fattigt folk fick bergning rik”. Lejonkällan och badortslivet får sin plats: ”Uti den glada badortstaden/man går på Laholmspromenaden/och ser i ljusa sommarkvällar/i fjärran Kosters höga hällar.”
Fredriks intresse var väckt.
– Jag började på skoj göra en låt som jag spelade in på mobilen. Jag skickade den till Ulf – och han blev eld och lågor.
Så gjorde Fredrik ett par tonsättningar till, fann litet mera i boken som han gillade. Det rullade på.
– När man går mera in i något hittar man mera, konstaterar han.
Han har utgått från hur det kan ha låtit 1911, men det får ju inte bli likadant som sådant som redan finns och han bär med sina egna influenser, så resultatet är något eget, men inom svensk vistradition.
Göran Svenning och David Hellström är ju välkända för sina valser – många av dem inspelade av Kjell Kraghe – men när Fredrik Lundqvist tagit sig an Svenning har det blivit annat också.
– Dikten om Holmen Grå blev en blues. Den bara var det, helt enkelt, säger han, med en beskrivning som säger en del om hur han arbetat.
– Jag letar efter musiken i dikten, går och nynnar när jag har lärt mig texten.
Skärgården figurerar flitigt, han räknar snabbt upp Koster, Blötebogen, Stigkilen, Holmen Grå, Styrsö, Hälsö, Ursholmen och Långö bland platser som passerar i dikterna – och den som bläddrar i boken ser att Svenning även besjungit till exempel Öddös tusenåriga lind. Men han gjorde andra utblickar också. Bland annat till fornminnestäta Blomsholm och han har skildrat Skee kyrka med en ingående beskrivning.
Den dikten tonsatte Fredrik som en gånglåt, när hans fru, lärare i Skee, behövde en utgångslåt till elevernas uttåg ur kyrkan vid skolavslutningen.
” När man går mera in i något hittar man mera
– Jag har sjungit den med barnen i Skee också och de tycker det är häftigt att vi kan sjunga det här nu, som någon skrev för mer än 100 år sedan.
Göran Svenning själv har vandrat till musik också, kan Fredrik berätta.
– Låten Landsvägtrall kom till när David Hellström skulle lära Göran Svenning att gå i takt. Melodin hade Hellström redan sålt – utan text – så
han tyckte det var onödigt att sätta text till, men det gjorde Svenning.
– De gick här och trallade och även den annars mer strikte Hellström verkar ha släppt loss.
Dikterna i Saltsjö-Stänk är Svennings mindre kända sida. Det var ju för valserna i samarbete med David Hellström han var känd, särskilt då Kostervalsen, som nådde långt utanför Sveriges gränser, som en tidig världsschlager.
– Den spelades in i New York 1913. Att det skedde var stort, då var det inte vanligt att man spelade in musik.
Och i Sverige spelade ingen mindre än revykungen Ernst Rolf in Kostervalsen.
– Jag har hittat en amerikansk filmsajt där Hellström och Svenning presenteras som Sveriges sångtext- och musikteam nummer ett, berättar Fredrik Lundqvist.
Djupdykningen i Göran Svennings texter har inte bara burit musikalisk frukt utan också lett till framträdanden med lokalhistoriska förtecken.
I samband med Winter Word Festival i månadsskiftet februari– mars i år – innan coronan började lägga krokben för mångt och mycket – gjorde han tillsammans med Ulf Hansson som berättare och med sin fru Anna på cello en Svenningkväll på Furholmen med Göran Svennings historia och diktning i centrum.
I juli blir det ett program under en skärgårdskryssning med Kust Event, där Fredrik och Ulf tillsammans med skepparen Anders Olsson bjuder på glimtar Strömstads historia med avstamp i Svenning-dikten Strömstads Saga. Det blir av;
Kust Event tillhör, som tidningen tidigare berättat, de företag som funnit speciallösningar för att undvika smitta, bland annat plexiglas mellan borden och färre passagerare.
Göran Svennings långa dikt om den förödande branden på Karlsgatan 19 juli 1920 – alltså långt efter det att diktsamlingen kom ut – skulle ha framförts på 100-årsdagen av branden, som del av ett större program, men för det har pandemin satt stopp.
Ett bildspel till musik skulle däremot vara möjligt att åstadkomma, säger Fredrik Lundqvist. Dikten är lång, detaljerad och mustig, när den berättar hur bagaren försöker rädda sina kakor, fläsket smälter och flyter på gatorna – och pekar ut en ansvarig som med sin locktång ska ha förorsakat eldsvådan.
Den är som en dokumentär i poesiform, en anknytning till urgammal tradition av skalder som står för nyhetsförmedling.
Inte kan väl coronavirus sätta definitivt stopp för sådana planer? Eldsvådan kan kanske uppmärksammas lika väl efter 101 som efter 100 år? Eller vid annat lämpligt tillfälle. Som tidningen tidigare berättat fortsätter museet sina förberedelser för en utställning, även om den inte kan ha premiär 19 juli just i år, i alla fall inte vanlig tappning.
Och Göran Svennings dikter till nya melodier bör det väl finnas utrymme för att presentera under nya Svenningkvällar, inte minst som det i höst är 150 år sedan skalden föddes i Västergötland.
” Dikten om Holmen Grå blev en blues. Den bara var det, helt enkelt.