Özz Nûjen:”Jag måste våga slå på stora trumman”
Teaterintresset kom först och med den ståuppkomiken. 20 år senare är Özz Nûjen kvar i båda facken. Och hans syfte är samma som då: Att roa och oroa, beröra och uppröra. På lördag fyller han 45 år.
Det är torsdag kväll och Özz Nûjen har precis kommit hem från sista inspelningen av realityserien ”Den stora hälsoresan” som sänts på Dplay sedan början av maj. Under 112 dagar har han och fem andra kändisar tränat, ”deffat” och powerwalkat. Och det har gett resultat. Özz berättar att fettprocenten på hans kropp gått ned med två tredjedelar.
– Mest förvånad är jag över att min rygg ser ut som en rygg nu. Tidigare var hela jag som en stubbe, säger han och radar upp andra fördelar – som att träningen och viktnedgången troligtvis har förlängt hans liv, att huvudet känns klarare och att livskvaliteten men också eftertänksamheten har ökat.
– Jag funderar på hur jag ska lägga upp livet, vad är viktigt? Särskilt efter den här våren.
Men för tillfället ligger han hemma i soffan och tänker på sin mammas kurdiska mat, och på pizza och pasta. Och på jubileumsföreställningen som han vill sätta upp senare i år för att fira sina 20 år som ståuppkomiker. Planen är en turné i 20 städer med avslut på Intiman i Stockholm den 20 december. Men ovissheten är fortfarande stor om det över huvud taget kommer att gå.
– Så klart kommer en pandemi just i år, ett järtecken i skyn, säger han och höjer röstläget som en fråga.
Özz Nûjen är född i norra Kurdistan, inte i Turkiet, påpekar han. Hans pappa var karikatyrtecknare och en del av den kurdiska motståndsrörelsen, vilket ogillades av den turkiska militärpolisen som misshandlade och trakasserade flera av familjemedlemmarna. När Özz var åtta år flydde familjen till Sverige.
Här var han till en början en duktig skolkille, som sedan blev lite stökig. Under lumpen i Boden insåg han att det var teater han ville hålla på med och efter att ha mönstrat sökte han till Calle Flygares teaterskola och kom in. Det var så allt började.
I samma veva började han jobba som diskplockare på Engelen i Gamla stan i Stockholm. En del av underhållningen på krogen var teatersport – tävling i improvisationsteater – vilket lockade unge Özz så mycket att han till slut tog över hela scenen tillsammans med en kompis.
Så har det fortsatt: teater varvat med ståupp. Senast i vårvintras turnerade han med föreställningen ”Världens historia” tillsammans med kollegan Måns Möller, men den satte coronan stopp för. Tanken var också att han nu skulle ha stått på Uppsala Stadsteaters scen och spelat Refaat El-Sayed i pjäsen ”Årets svensk”, men den är framflyttad till nästa år.
Under åren har han även jobbat med radio, spelat in filmer och skrivit manus. Sedan drygt ett år tillbaka är han krönikör i tidningen Dagens ETC. Men framför allt är han skådespelare och ståuppkomiker.
Inte ens Janne Josefsson på ”Uppdrag granskning” kunde rubba den positionen. Jo, lite kanske. Programmet handlade om att Özz Nûjen och hans syster skulle ha anlitat svart arbetskraft till renoveringen av syskonens hus på Gotland. Och att en av arbetarna var Rakhmat Akilov, senare dömd för terrordådet på Drottninggatan 2017.
Özz Nûjen låter upprörd, men säger att det är bra att frågan kommer upp.
– Att bli förknippad med en vidrig terrorist … Jag är också en människa som blir arg och ledsen. Det har inte gått ett öre från mig till den där personen. Det måste komma fram, säger han, men tillägger att nu är det inte så mycket att göra åt.
Hur tror du att de kommande 45 år kommer att bli?
– Om man lever så länge. Vem vet, coronan kanske tar mig också? Men just nu känner jag mig odödlig, stark och spänstig som en gepard på jakt, säger han och skrattar.