Jakob Simonson: ”Kära svenskar, har ni blivit helt galna?”

Ungefär så – som i rubriken ovan – skrev en norsk tidningskrönikör i början av coronakrisen när Norge stängde gränser och skolor men Sverige tycktes hålla öppet ungefär som vanligt.

När det i början av mars visade sig att coronasmittan började slå väldigt hårt mot Sverige valde svenska regeringen att gå sin egen väg i Norden, ledd av Folkhälsomyndighetens rekommendationer. Sverige införde inte lockdown, eller samma strikta restriktioner som de övriga nordiska länderna. Förskolor och grundskolor förblev öppna, likaså gym och frisersalonger, och det dröjde ett tag innan det tillåtna antalet personer på en tillställning minskades till 50.

Norsk media har verkligen hårdbevakat Sverige under coronakrisen. Varje litet uttalande av Anders Tegnell har analyserats ner i minsta beståndsdel och de svenska dödssiffrorna har legat i topp på norska nyhetssajter. Så fort någon i Sverige eller utomlands uttalar sig kritiskt mot den svenska coronahanteringen så hamnar det högst upp på VG:s sajt.

Jag är långt ifrån någon expert på virus – det finns alltför många självutnämnda sådana dessa dagar. Men jag kan en del om media, och har under den här krisen kunnat bevittna hur den här diskursen i norsk media spårat ur. Norska tidningar som VG och Aftenposten har i princip drivit narrativet att svenskarna har blivit helt galna. Folk faller ner döda mitt bland oss, men vi går glatt visslande gatan fram och hoppas på den där flockimmuniteten som hägrar vid horisonten.

Till och med kommunöverläkaren i Halden lät i en intervju med Halden Arbeiderblad undslippa sig att svenskarna ”syns det er greit” att så många som möjligt blir smittade. Vilket ju är ett helt absurt påstående. Det finns inte en enda människa i Sverige som tycker den utveckling vi haft i landet den här våren är ”greit”.

Man kan, om man är lite känslig av sig, även märka en biton av skadeglädje i de norska mediernas rapportering om situationen i Sverige, som känns ganska oaptitlig. Nu får storebror vad han förtjänar. Högmod går före fall.

”Det svenska tillståndet” var ett norskt begrepp redan under flyktingvågen som tog fart 2015 – även då intog Sverige en exceptionell inställning i omvärldens ögon. Och även då stod norska medier och förundrades. I debatten lät det ibland som om man inte kunde åka in i en svensk småstad utan att genast bli beskjuten med k-pist.

Och nu är det ett nytt ”svenskt tillstånd”. Nu får man snarast intrycket att om du åker över gränsen och andas svensk luft faller nu ner död på direkten. Men Strömstad har i nuläget klarat sig bättre än Halden.

Faktum är att de gamla invanda nationsgränserna inte riktigt går att applicera på coronasmittan. Den bryr sig inte ett smack om gränser. Stockholmsregionen är hårt drabbad med cirka hälften av alla coronarelaterade dödsfall. Men i andra delar av landet, som Bohuslän, ser det annorlunda ut. I Strömstad är vi fortfarande relativt förskonade – ännu har inte, i skrivande stund en enda boende i äldreomsorgen smittats. Det tål att hållas i minnet och vara extra tacksam för.

Att Norge för två veckor sedan öppnade gränsen till Gotland men inte till Bohuslän får väl räknas som ett av de konstigare beslut man tagit under coronakrisen. Som väldigt många genast skrev i sociala medier: vet den norska regeringen vilka som väller in i tusental på Gotland på sommaren? Jo, stockholmare. Och vid torsdagens presskonferens tog ju också Erna Solberg tillbaka erbjudandet.

Det återstår att se om det förslag utrikeshandelsminister Anna Hallberg talar för – att Norge ska öppna gränsen mot gränskommunerna – kan bli verklighet. Och i så fall när. Men jag har en känsla av att det ska mycket till.

Norsk media har verkligen hårdbevakat Sverige under coronakrisen. Varje litet uttalande av Anders Tegnell har analyserats