Han är en samlare av rang – sparar på det mesta
Museiföreståndare är en titel som skulle passa bra på Mikael Bohlin i Grebbestad. Han är en samlare av rang och det mesta ska sparas.
Campingmuseet på Grebbestads camping talar för sig självt, men i gårdsmuseet vill Mikael gärna vara med och guida.
Till vardags driver han Grebbestads camping tillsammans med sin syster Lilian Norén.
Campinglivet började egentligen när mamma Inga drev café vid Pariserhjulet på Liseberg. Pappa var målare på Eriksberg och målade bland annat lätta kryssaren Göta Lejon.
1962 fick de höra att en camping i Grebbestad var till salu. Eftersom de kom från norra Bohuslän kände de, att det här var rätta tillfället att lämna storstaden och flytta norröver igen.
Campingen drevs av Adolf W Tretom som hade startat den som en minigolf-bana. Han förstod, att det gick att ta betalt av de turister som kom och ville slå upp sina tält vid golfbanan. Så startades en canping-era.
Redan i slutet på femtiotalet betraktades Grebbestads camping som en av Europas modernaste och Adolf W var en mästare på att locka tidningarna att skriva artiklar.
Folk vallfärdade för att titta.
– Jag började sälja tidningar i kiosken när jag var fjorton år och från sexton blev det heltid. Vi byggde hus på campingen så nu har jag bott på jobbet i fyrtio år, säger Micke Bohlin.
– Vem kunde tro att det skulle få den här utvecklingen. Ända in på 80-talet bodde några säsongscampare i vanliga tält. Sedan kom husvagnarna och nu har husbilarna tagit över. Vi var jätteoroade när vi byggde fjorton husbilsplatser på campingen. Tänk om det inte skulle komma några husbilar. Tömningsstationen
som vi då tyckte fick tillräcklig kapacitet är redan nu för liten
Efter nian var Mikael rejält skoltrött.
– Hade jag ansträngt mig lite så hade jag kanske slutat som arkeolog.
Historia är det stora intresset och främst är det folkvandringstiden, 500 år innan vikingatiden, som intresserar. Han har läst sig till mycket och då och då kommer det experter på besök från England. Det gillar han.
– Jag fyller 60 år i år. Det är råttans år enligt den kinesiska kalendern.
Hemma på gården har han en berghäll med hällristningar, som forskarna ännu inte lyckats tyda.
På minigolfbanan på campingen finns också en mobil hällristning.
Tonårens öldrickande lade grunden till en imponerande ölburkssamling.
– Egentligen tyckte jag inte om öl, så med tiden blev det mer att samla på burkarna än dricka ur dem. Det finns 1 800 burkar på hyllorna i gårdsmuseet och lika många ligger i lådor. Jag har inte riktig koll på hur många jag har.
– Jag har haft tre längre semestrar. Alla resorna har gått till USA. Den första resan gjorde jag ensam och flög för första gången, med en jumbojet. Jag hade plats uppe i bulan längst fram där jag trodde det var en sky-bar, men det var avsett för icke-rökande passagerare. På den tiden fick man komma in till flygkaptenen och kika hur besättningen hade det i cockpit
Bredvid historia är science fiction ett stort intresse. Redan som nioåring läste han allt han kom över om science fiction. Sedan dalade intresset för ämnet i Sverige och det gavs inte ut något nytt i läsväg.
– Då blev jag tvungen att läsa science fiction-litteratur på engelska vilket i högsta grad gynnade mina språkkunskaper när jag kom till USA. Jag tyckte själv jag pratade engelska som en infödd.
Anledning till resan var lite ovanlig. En sommar kom en kvinnlig amerikansk släktforskare till Grebbestad. Hon letade efter släkten Bohlin men kom fram till att hon inte var släkt med Bohlins i Grebbestad.
– Hon tyckte vi kunde låtsas vara kusiner ändå och bjöd över mig till USA för att fira jul. Det var trevligt. Jag åkte greyhound-buss över hela landet.
Till nästa resa hade Mikael blivit hedersmedlem i Hortens MC-klubb och åkte med klubben på en resa på Route 66.
– Medlemmarna hade blivit lite till åren, så vi fegade och åkte bil. Vi var så fascinerade av bergen i sydsta