Valforskare vill ha allmänhetens hjälp att hitta döda tumlare

Hittar du en död tumlare så vill Anna Roos på Naturhistoriska riksmuseet att du kontaktar henne.

Vi studerar deras hälsostatus, miljögiftsbelastning, genetik med mera

anna roos

Naturhistoriska riksmuseet och Statens Veterinärmedicinska Anstalt, SVA, har ett gemensamt projekt där de tar in döda tumlare (och andra valar) för obduktion och provtagning.

– Vi studerar deras hälsostatus, miljögiftsbelastning, genetik med mera, skriver Anna Roos, intendent vid Naturhistoriska riksmuseet, i ett mejl till tidningen.

Nu vill de ha allmänhetens hjälp att få tag i döda tumlare.

– Om man hittar en död tumlare så kan man kontakta mig, skriver Anna Roos, som kan nås på adressen anna. roos@nrm.se.

– Suveränt om man kan fota tumlaren från några olika håll. Om den är färsk (inte för rutten) så är vi intresserade av att ta in den för provtagning.

Tumlaren är en av de minsta tandvalarna i världen och förekommer i norra Atlanten, norra Stilla havet och i Svarta havet. Fram till 1960-talet var den vanlig även i Östersjön. Periodvis har den jagats hårt.

Tumlaren lever ett undanskymt liv. Den är vanlig på den svenska västkusten men sällsynt i Östersjön. De senaste tio åren har Naturhistoriska och SVA samlat in över hundra döda tumlare från svenska vatten för obduktion och provtagning.

Det finns tre olika populationer av tumlare: i Skagerrak, Bälthavet och i Östersjön.

Deras ofta kustnära livsmiljö gör dem särskilt känsliga för mänskliga aktiviteter, som till exempel miljögifter, marin trafik, vindkraftverk, buller och oavsiktlig bifångst inom fisket.

Det skriver Anna Roos med flera i en vetenskaplig artikel i tidningen Fauna & Flora.