Strömstads Tidning

Barn fick lära sig att gjuta knivar i tenn – ”svårt men mest roligt”

Flera tusen år tillbaka i tiden blir man förflyttad i Vitlyckes populära tenngjutni­ng för barn. Aktivitete­n riktar sig till barn nio till tolv år i en liten grupp på åtta barn.

- Jerker Norlander jerker.norlander@stnb.se

Vi samlas i Vitlyckes nya hantverksh­us och blir väl omhänderta­gna av guiderna. Åtta barn skall lära sig allt om hur tenngjutni­ng gjordes på bronsålder­n. Det är helt autentisk miljö och utanför huset bräker fåren och i skogen bökar grisarna.

Guiden Karin inleder med en liten berättelse om bronsålder­n, som är den tid vi befinner oss i, och visar föremål från den tiden.

– Det ser ut som guld, säger en flicka i gruppen.

Sedan visar Karin hur tenngjutni­ngen skall gå till och plockar fram materialet. Alla lyssnar och tittar. Det första föremålet vi skall gjuta är en liten rakkniv. Brons, som är en blandning av koppar och tenn kräver hög temperatur för at smälta, så därför gjuter vi nu bara i tenn.

Vi börjar med att packa röd gjutsand i en liten tvådelad träform. Sanden skall packas hårt för här skall vi pressa ner en mall.

Tvillingar­na Vilma och Elsa, nio år, packar sanden hårt och slätar till den med en bräda.

– Sanden känns som kramsnö, säger Vilma.

Oömma kläder är bra att ha för sanden färgar av sig både på händer och kläder.

Så ska mallen pressa ner i sanden så att det blir en halva att gjuta i.

– Och så ska vi nikta, säger Elsa och pudrar gjutsanden med ett mjöl. Det är för att det skall gå lättare att dela på halvorna sedan.

Sedan är det samma procedur med den andra formen och båda halvorna pressas samman. De tas isär igen och mallen, som nu har gjort ett avtryck i båda halvorna, plockas ut.

– Glöm inte skorstenen, säger Karin och menar hålet som tennet skall hällas ner i för att fylla ut hålet i gjutformen.

På golvet finns en blåsbälg som värmer upp kol så att tennet smälter. Efter några minuter är det dags för det viktiga momentet att fylla gjutformen med flytande tenn genom skorstenen.

– Glöm inte att knacka, säger

Karin, och menar att man skall knacka på formen för att få bort luftbubblo­r.

När tennet stelnat kan formen delas och resultatet visas. Den första kanske inte blir så bra men det är god tid att göra flera.

– Våran första rakkniv såg ut som ett lustigt djur med ben, säger Elsa.

Efter några rakknivar är det dags för överkurs, en liten dolk.

– Det var lite svårt, men mest roligt, säger tvillingar­na.

 ?? Bild: Jerker Norlander ?? Kompisarna Liv och Selma pumpar med blåsbälgen så att glöden för att smälta tenn blir riktigt het.
Bild: Jerker Norlander Kompisarna Liv och Selma pumpar med blåsbälgen så att glöden för att smälta tenn blir riktigt het.
 ??  ?? En nytillverk­ad magplatta från bronsålder­n. Guiden Karin Binder-Ryberg visar föremål från bronsålder­n innan tenn- gjutningen börjar.
En nytillverk­ad magplatta från bronsålder­n. Guiden Karin Binder-Ryberg visar föremål från bronsålder­n innan tenn- gjutningen börjar.
 ??  ?? Spännande moment. Gjutformen har delats och i en halva ligger en liten fin dolk, som fortfarand­e är väldigt varm.
Spännande moment. Gjutformen har delats och i en halva ligger en liten fin dolk, som fortfarand­e är väldigt varm.
 ??  ?? ”Ganska svårt men roligt”, säger Vilma och Elsa. De är nöjda med det som de gjort i tenngjutar­kursen.
”Ganska svårt men roligt”, säger Vilma och Elsa. De är nöjda med det som de gjort i tenngjutar­kursen.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden