Flytta ihop med en våldtäktsman?
Likt Bottna för fred vill jag inte se något tredje världskrig. Och det vet jag att vare sig Bydén, Stoltenberg eller särskilt många andra heller skulle vilja.
Men tron att kriget kan undvikas genom att ge Putins Ryssland fritt fram att brutalt angripa och terrorisera ett demokratiskt grannland med det uttalade syftet att utplåna detsamma är väl godtrogen.
Att nu sätta sig vid förhandlingsbordet med Ryssland vore detsamma som att belöna militär aggression och en sådan förhandlingslösning skulle knappast leda till någon hållbar fred.
De senaste åren har inte den ryska efterlevnaden av ingångna internationella avtal imponerat. Mycket vill ha mer och det gamla talesättet lever den ryska regimen upp till.
Det är också fel att tala om ett krig med två parter. Man måste skilja på angripare och angripen. Den som kan få slut på kriget är Ryssland genom att dra sig tillbaka från ukrainskt territorium och upphöra med sitt terrorkrig.
Vad gäller eventuella
Jan Wogel menar att Bottna för fred har fel när de talar om ett krig med två parter. förhandlingseftergifter från Ukrainas sida skulle man kunna citera Gunnar Hökmark som i Morgonekot sa: ”Det är som att låta hustrumisshandlaren eller våldtäktsmannen flytta samman med offret i tron att det blir fred”.
Hur ser då alternativen ut för Ukraina? Lite förenklat kan man säga att det är att försöka kasta ut våldtäktsmannen eller att flytta ihop.
Jag förstår att Ukraina väljer det första alternativet och är beredd att ge dem allt stöd i den ambitionen. Jan Wogel