Tårar när Emma Karnström lämnar Rössö
Emma Karnström, 25, lämnar IK Rössö efter åtta säsonger. Därmed sätter anfallaren från Bullaren punkt för resan med laget som kommit att få en särskild plats i hennes hjärta. Avskedet på träningen inför tränaren Jonas Björk och medspelarna väckte starka känslor.
Tårar, eftertanke och reflektioner. Det blir ingen fortsättning med IK Rössö och spel i Elitettan för Emma Karnström. I måndags tränade laget på Fridhemsvallen.
– Det var väldigt speciellt. Jag visste inte riktigt vad jag skulle säga till laget. Och jag är inte den som blir ledsen, men jag har fällt många tårar före träningen. Det känns väldigt konstigt, säger hon.
Att Emma Karnström, som är bosatt i Bullaren, valt att inte följa med på ännu en säsong har sin förklaring i vardagen utanför fotbollen.
Beslutet, som var mycket svårt att fatta, är genomtänkt och grundas i såväl tid som prioriteringar.
Familjen, sambon och tvååriga dottern ska sättas i första rummet.
– Det är så klart tråkigt och tankarna har snurrat runt. Jag hade så gärna velat spela fotboll i Elitettan och umgåtts vidare med laget. Samtidigt är det en lättnad att jag bestämt mig. För i praktiken får jag inte ihop det.
– Jag förlorar tid med min dotter som fyller två år. Jag har varit med på seriestarten med Rössö sedan hon föddes och fått ihop det i två år. Och det är tack vare min sambos stöd som gjort att det gått att spela fotboll. Sedan är det en annan sak om man kan leva på fotbollen, säger hon.
För åtta år sedan flyttade anfallaren från moderklubben Bullarens Goif till IK Rössö. Där har hon kommit att spela en huvudroll såväl på som utanför planen.
Efter flera säsonger, där laget varit nära att gå upp till Elitettan, lyckades klubben 2022 att uppnå målet via kvalsegern mot Saltsjö-Boo.
Glädjescenerna på Fridhemsvallen är fastetsade i minnet. Tiden efter klubbens historiska framgång bearbetas fortfarande.
Emma Karnström vann lagets interna skytteliga på 16 mål och blev trea i division 1 norra Götalands totala skytteliga – åtta fullträffar bakom Ljungskiles Julia Jonasson.
– Förra säsongen var något utöver det vanliga. Dels för att vi äntligen gick upp efter alla jädra år, dels för mig själv när jag känt mig väldigt trygg i min roll på planen.
"Jag har fällt många tårar före träningen. Det känns väldigt konstigt Emma Karnström
– Det var oerhört kul att vi gick upp. Vi förtjänade verkligen det här. Det kommer att ta ett tag innan jag förstår vad jag varit med om i Rössö, säger hon och skrattar.
Blott 25 år gammal har hon hun
nit samla på sig mycket erfarenhet. Sportsligt är upplevelserna lika med utveckling.
Ett starkt minne är tidigare tränaren Niklas Christenssons beröm från förra säsongen.
– Han sa till mig att han aldrig hade sett mig så här bra. Det säger väl något om att jag kämpat och hela tiden utvecklats vidare på ett eller annat sätt.
– Jag skulle säga att jag blivit jämnare som spelare och håller högre lägstanivå på matcherna. Även när jag inte gjorde mål bidrog jag med mycket annat.
Vad betyder uppflyttningen till Elitettan för Rössö som förening?
– Det gör någonting med namnet. Jag hoppas att människor runt omkring har fått upp ögonen för Rössö; de harvar inte längre bara i division 1. Även om det tagit sin tid.
– Det är en klubb som vill nå långt. Sedan får vi se, och det känns som att vi är redo för Elitettan. Vi vill satsa för att hänga kvar i serien. När man varit så nära att gå upp under många år finns det något extra och alla blev glada när vi lyckades.
Man kan säga att du avslutade tiden i Rössö med flaggan i topp?
– Haha, jag är bara 25 år. Och det låter lite hemskt. Men tillsammans med tränarna har vi inte stängt några dörrar för framtiden.
– Fast just nu fungerar det inte. Det ska bli skönt att få vara ledig och ha lite semester från fotbollen. Nu kan jag välja det jag vill göra, säger hon.
Emma Karnström arbetar som fältsekreterare på Tanums kommun.
– Jag jobbar uppsökande och förebyggande med barn och unga. Sedan ingår jag i olika samverkanslag. Det är otroligt kul. Och jag trivs riktigt bra.
Är det uteslutet med en comeback i Bullarens Goif?
– Jag tar en liten paus från fotbollen och försöker hitta tillbaka, men jag stänger aldrig några dörrar till någonting, säger hon med ett leende i rösten.