”Ett barn tog stryptag på min son – varför hör inte föräldrarna av sig?”
Stina Hindström, leg. psykolog, svarar på frågor om föräldraskap och emotionella problem
Hej Stina.
Nyligen fick jag reda på att min son blivit upptryck mot en vägg och fått ett stryptag taget på sig av ett annat barn. Barnen är lika gamla och går i lågstadiet. Vår unge blev såklart både jätterädd och ledsen och trodde att han skulle dö.
Ska man ”nöja sig” med att skolpersonalen tagit upp det här med det andra barnets föräldrar? Jag har aldrig varit med om något liknande och tänker väl att om mitt barn hade tagit stryptag på ett annat barn hade jag kontaktat det barnets föräldrar, men det verkar inte hända i vårt fall. Borde jag höra av mig? Borde jag följa upp mer med skolan så att inte mitt barn ”råkar ut” för det här barnet igen?
• Hejsan!
Vilken obehaglig upplevelse, för ert barn och för er föräldrar.
Det är inte alltid lätt att * veta hur man ska tänka och göra när sådant här har hänt. Men du vet att du skulle ha hört av dig om ditt barn gjort ett annat barn illa. Jag håller med dig om att det är viktigt att göra just det. Hur jobbigt det än känns att ens barn betett sig dumt, fast man själv kanske skäms och helst vill stoppa det berömda huvudet i sanden.
Det är synd att det inte har hänt i ert fall. Jag fattar om det känns sårande och lite märkligt. Att det tar emot att själv ta kontakt. Men vad händer om du inte gör det? Ibland är det väldigt hjälpsamt att göra sådana tankeexperiment. Det här är två konsekvenser av icke-kontakt som jag kan komma på:
• Ni får aldrig reda på vad som orsakade händelsen.
• Ni får inte reda om det finns någon slags konflikt eller problem mellan barnen.
Det är jättebra att skolan pratat med alla er föräldrar.
Ibland räcker det. Men den här situationen är ovanlig och dramatisk. Då behöver föräldrar prata direkt med varandra också.
Fastna inte i tankar på att de borde höra av sig. De leder bara till bitterhet. Var den förälder du själv tycker är rätt och bra.
Det finns såklart inga garantier att ni vuxna får till ett moget samtal i samförstånd. Sådant kan man inte veta innan. Men jag tycker det är viktigt med ett försök. Så här små barn behöver se att vuxna hjälper till när något spårar ur ordentligt. De har inte så väldigt bra konsekvens- eller helhetstänk än.
Jag tror faktiskt det är viktigt för ditt barn att reda ut ordentligt vad som hänt. Varför blev det andra barnet så våldsamt? Pågår det något de två emellan?
Som du kanske redan anar tycker jag absolut du ska följa upp mer med skolan. Försök få en bild av hur ert barn har det i allmänhet med klasskompisarna, i lektionssalen och på rasterna. Hör efter om du kan få vara med några timmar en dag. För att själv få en chans att träffa alla barn och uppleva klimatet. De flesta skolor brukar uppskatta att föräldrar vill hälsa på barnets arbetsplats. Och fram till klass tre och fyra brukar barn själva tycka det är jättekul. Efter det brukar de tyvärr tycka att mamma- och pappabesök är galet pinsamt.
Så passa på om det går!