Hon ska­par ma­gi på Sö­der­scen

ALLT MÖJ­LIGT. Ca­ro­li­ne Ravn byt­te präst­stu­di­er mot trol­le­ri Från ny­bör­ja­re till egen show på fy­ra år: det har gått simsa­la­bim-snabbt för ma­gi­kern Ca­ro­li­ne Ravn, den fö­re det­ta präst­stu­den­ten som flyd­de från mob­bar­na in i troll­kons­tens värld.

Täby Nyheter - - Stockholmshelg - Text: Christof­fer Röst­lund Jons­son | Foto: Yl­va Berg­man

– Det är såklart as­läs­kigt! Och ofatt­bart att folk be­ta­lar för att se mig, Ca­ro­li­ne! Det är min förs­ta världs­pre­miär, min förs­ta eg­na fö­re­ställ­ning. Så det är stort. Jag vill att allt ska bli fan­tas­tiskt!

Ca­ro­li­ne Ravn är ener­gisk, en­tu­si­as­tisk, och sprud­lan­de skånsk när hon pra­tar om ”Whe­re the ma­gic hap­pens”. Just nu lig­ger hon i hårdrep. Sex vec­kor på hel­tid, för att allt ska sit­ta per­fekt: ”Det är väl­digt kom­pli­ce­rat”.

Från förs­ta gig till en­sam på Söd­ra te­a­terns scen på fy­ra år. Kar­riä­ren har gått snabbt och spikrakt för en av Sve­ri­ges ex­tremt få pro­fes­sio­nel­la kvinn­li­ga troll­konst­nä­rer. Men li­vet har in­te all­tid va­rit lätt för 27-åri­ga Ca­ro­li­ne. Som barn gick hon in i ma­gins värld för att kom­ma un­dan si­na mob­ba­re.

Hen­nes far­far var troll­karl och lär­de det unga barn­bar­net allt om tricks och kons­ter, bland an­nat med spel­kort. Men det var ba­ra han som fick se den unge lär­ling­ens pre­sta­tio­ner.

– Jag var väl­digt ut­an­för som barn. Mob­bad. Jag fick en stäm­pel då jag har rött hår och fräk­nar. Så jag ha­de ing­en att trol­la för för­u­tom just min far­far. Men det styrk­te mig och gjor­de mig till den jag är i dag.

Plug­ga­de till präst

”Jag ha­de ing­en plats nå­gon­stans”, sä­ger Ca­ro­li­ne, och be­rät­tar hur hon till slut hit­ta­de en: hos kyr­kan. Ton­å­rens kon­fir­ma­tion led­de in i kris­ten­do­men och en präst­ut­bild­ning på fem år. Även där dök mobb­ning­ens fu­la try­ne upp då kvinn­li­ga präs­ter in­te är en själv­klar­het för al­la.

– Un­der ti­den jag läs­te till präst så trol­la­de jag in­te alls. Men jag kän­de he­la ti­den att nå­got sak­na­des i mitt liv.

Men her­rens, och ma­gins, vägar äro out­grund­li­ga. 2014 led­de ett slumpar­tat mö­te med en äld­re troll­karl på en bar i Stock­holm, där Ca­ro­li­ne satt i sin en­sam­het och fipp­la­de med en kort­lek, till att hon två må­na­der se­na­re fim­pa­de stu­di­er­na. Och bör­ja­de gig­ga som troll­karl di­rekt. I dag kör hon en fy­ra, fem fram­trä­dan­den i vec­kan för fö­re­tag och på kon­fe­ren­ser.

– Jag har job­bat som ett svin för att kom­ma så långt på så kort tid. Vi är väl en 20 styc­ken hel­tids­proffs i lan­det som kla­rar oss bra då ef­ter­frå­gan är stor och vi kan ta bra be­talt, för­kla­rar Ca­ro­li­ne bran­schen.

Kons­ten går i arv från troll­karl till troll­karl, man kol­lar Youtu­be, by­ter trick med varand­ra, de­lar hur man tän­ker ut­an att kanske di­rekt av­slö­ja ex­akt hur man trix­ar. Och man psy­kar varand­ra, vil­ket är lätt då ”ar­tis­ter är käns­li­ga” och kon­kur­rens trots allt är hård.

– Som en kol­le­ga sa till mig ny­li­gen: ”Vad gör du när din show flop­par?”

Ro­ligt men med djup

Flopp el­ler ic­ke flopp; för att få svar på den frågan be­hövs en Nostra­damus. Men Ca­ro­li­ne kan i al­la fall sä­ga vil­ken sorts show det blir, och vil­ken sorts troll­konst­när hon är. La­be­ro och Cop­per­fi­eld, till ex­em­pel, job­bar myc­ket mu­sik och stor­sla­get. De är il­lu­sio­nis­ter som så­gar itu folk. Så gör in­te hon. Ej hel­ler drar hon ka­ni­ner ur hat­tar, som på ett barn­ka­las.

Nej, Ca­ro­li­ne vill in­te ba­ra ha­la fram rep och ring­ar ur en dub­bel­bott­nad väs­ka.

– Jag vill att det ock­så ska va­ra ro­ligt, un­der­hål­lan­de, med djup. Jag är ma­gi­ker och histo­rie­be­rät­ta­re. Och så har jag med myc­ket tan­ke­läsan­de. Det blir en skön mix av att tit­ta på mig, hö­ra mig be­rät­ta om mitt liv, och att jag trol­lar. Jag vill in­te ba­ra stap­la tricks ut­an ser mitt yr­ke som ett verk som för­med­lar en käns­la.

Hen­nes fa­vo­rit­ta­le­sätt är på eng­els­ka och ly­der li­te svår­ö­ver­satt ”ma­gi­ci­ans don’t keep secrets from you, they keep them for you”.

– De som tit­tar blir of­ta ir­ri­te­ra­de och tän­ker “hur går det till?!”. Där­för gil­lar jag att job­ba för de som fått sig ett glas el­ler två, då släp­per de ta­get och ac­cep­te­rar mer. Ma­gi är my­sigt och det tyc­ker jag att det kan få va­ra. Det är käns­lan av att allt är möj­ligt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.