Krö­ni­ka: Vad kom­mer hän­da med fa­lu­kor­ven?

KRÖ­NI­KA. Förändringens vin­da­re blå­ser när det gäl­ler mat­va­ru­han­deln. Men är det en­dast ne­ga­tivt? Det frå­gar sig vår gäst­krö­ni­kör Ro­ger Pers­son.

Täby Nyheter - - Sidan 1 - RO­GER PERS­SON Gäst­krö­ni­kör

–God dag fru An­ders­son, vad får det lov att va­ra idag?

– God dag herr Ed­lund, jag skul­le ba­ra vil­ja ha någ­ra ski­vor kalv­le­ver och li­te bacon.

– Det ord­nar vi. Öns­kar fru An­ders­son hem­kör­ning?

– Jag tack, som van­ligt. Adjö herr Ed­lund

Så kun­de det lå­ta i mit­ten av 1960-ta­let i den spe­ce­ri­af­fär där jag job­ba­de ex­tra som spring­poj­ke ef­ter sko­lan. Ett kul förs­ta jobb där man fick kö­ra ”flak­mop­pe”. Och jag ska vil­ligt er­kän­na att jag i an­ställ­nings­in­ter­vjun ljög och sa att jag var 15 fast jag in­te ens ha­de hun­nit fyl­la 14 år. Men jag var lång och knap­past blyg, in­te ens på den ti­den, och mo­pe­den häg­ra­de.

Den lil­la spe­ce­ri­af­fä­ren där jag job­ba­de i ett in­du­stri­sam­häl­le i hjär­tat av Ös­ter­göt­land är gi­vet­vis histo­ria se­dan lång tid till­ba­ka. Vi kö­per livs­me­del på ett an­nat sätt idag. Stor­mark­na­der med ett enormt va­ru­ut­bud täv­lar om vå­ra in­köps­be­hov. Det slå­en­de är att hem­kör­ning, som jag syss­la­de med som ton­å­ring, åter är på ta­pe­ten men nu hand­lar det om att till­freds­stäl­la helt and­ra be­hov. Det som körs ut nu är va­ror, el­ler of­ta he­la mid­da­gar, som vi kun­der be­ställt via vår da­tor el­ler te­le­fon.

Men förändringens vin­dar blå­ser åter igen över de­talj­han­deln i all­män­het och mat­va­ru­ked­jor­na i syn­ner­het. ICA:s Sve­ri­ge-vd An­ders Svens­son har i en ar­ti­kel i dags­pres­sen ny­li­gen (SvD Nä­rings­liv 11 dec) med­de­lat att bu­tiksked­jan kom­mer att ”ge­nom­fö­ra en re­jäl om­or­ga­ni­sa­tion”. En­ligt Svens­son hand­lar det om att livs­me­dels­hand­lar­na mås­te an­pas­sa sig till ett an­nat ut­bud och sam­ti­digt mö­ta kun­der­nas di­gi­ta­la va­nor.

De för­änd­ring­ar som An­ders Svens­son, och sä­kert fler av hans kol­le­gor i mat­va­ru­han­deln, sik­tar mot är att säl­ja fär­di­ga por­tio­ner och varm mat. An­ta­let sto­ra livs­me­dels­bu­ti­ker som ba­kar piz­zor, säl­jer ham­bur­ga­re el­ler er­bju­der en plat­ta färsk sus­hi kom­mer sä­ker­li­gen in­om någ­ra år att va­ra fler än bu­ti­ker­na såsom vi kän­ner dem idag. Vad hän­der då med torsk­ryg­gen i fisk­dis­ken el­ler fa­lu­kor­ven bland charkva­ror­na? Är det snart slut på möj­lig­he­ten att kän­na, luk­ta och kläm­ma li­te på de ”lö­sa” va­ror man är på jakt ef­ter för en tis­dags­mid­dag?

Det var bätt­re förr sä­ger sä­kert många och fny­ser åt ”ny­mo­dig­he­ter­na” men jag tror att bu­ti­ker­na gör rätt. Jag kö­per vis­ser­li­gen själv ald­rig mat via nä­tet och jag vill in i bu­ti­ken och väl­ja. Det är en del av he­la matupp­le­vel­sen. Men and­ra, sä­kert yng­re än vad jag är, har and­ra in­köpsva­nor. Att kö­pa en ny­gräd­dad piz­za till­sam­mans med mjöl­ken, apel­si­ner­na och en flas­ka mi­ne­ral­vat­ten för­enklar för många. El­ler få en fär­dig­pac­kad mat­kas­se hem­körd till dör­ren för att slip­pa par­ke­rings­pro­blem och långa kas­sakö­er. När jag själv stod där i igår och vän­ta­de tänk­te jag; nu skul­le jag haft en flak­mop­pe, kört hem va­ror­na till vår yt­ter­dörr och ringt på. När min fru ha­de öpp­nat skul­le jag ha sagt ”hem­le­ve­rans frun” och tå­ligt vän­tat på min 50-öring i dricks. Allt går igen på nå­got sätt.

Vi hörs och ses i vim­let.

Det som körs ut nu är va­ror, el­ler of­ta he­la mid­da­gar, som vi kun­der be­ställt via vår da­tor el­ler te­le­fon.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.