Krönika: Vad kommer hända med falukorven?

KRÖNIKA. Förändringens vindare blåser när det gäller matvaruhandeln. Men är det endast negativt? Det frågar sig vår gästkrönikör Roger Persson.

–God dag fru Andersson, vad får det lov att vara idag?

– God dag herr Edlund, jag skulle bara vilja ha några skivor kalvlever och lite bacon.

– Det ordnar vi. Önskar fru Andersson hemkörning?

– Jag tack, som vanligt. Adjö herr Edlund

Så kunde det låta i mitten av 1960-talet i den speceriaffär där jag jobbade extra som springpojke efter skolan. Ett kul första jobb där man fick köra ”flakmoppe”. Och jag ska villigt erkänna att jag i anställningsintervjun ljög och sa att jag var 15 fast jag inte ens hade hunnit fylla 14 år. Men jag var lång och knappast blyg, inte ens på den tiden, och mopeden hägrade.

Den lilla speceriaffären där jag jobbade i ett industrisamhälle i hjärtat av Östergötland är givetvis historia sedan lång tid tillbaka. Vi köper livsmedel på ett annat sätt idag. Stormarknader med ett enormt varuutbud tävlar om våra inköpsbehov. Det slående är att hemkörning, som jag sysslade med som tonåring, åter är på tapeten men nu handlar det om att tillfredsställa helt andra behov. Det som körs ut nu är varor, eller ofta hela middagar, som vi kunder beställt via vår dator eller telefon.

Men förändringens vindar blåser åter igen över detaljhandeln i allmänhet och matvarukedjorna i synnerhet. ICA:s Sverige-vd Anders Svensson har i en artikel i dagspressen nyligen (SvD Näringsliv 11 dec) meddelat att butikskedjan kommer att ”genomföra en rejäl omorganisation”. Enligt Svensson handlar det om att livsmedelshandlarna måste anpassa sig till ett annat utbud och samtidigt möta kundernas digitala vanor.

De förändringar som Anders Svensson, och säkert fler av hans kollegor i matvaruhandeln, siktar mot är att sälja färdiga portioner och varm mat. Antalet stora livsmedelsbutiker som bakar pizzor, säljer hamburgare eller erbjuder en platta färsk sushi kommer säkerligen inom några år att vara fler än butikerna såsom vi känner dem idag. Vad händer då med torskryggen i fiskdisken eller falukorven bland charkvarorna? Är det snart slut på möjligheten att känna, lukta och klämma lite på de ”lösa” varor man är på jakt efter för en tisdagsmiddag?

Det var bättre förr säger säkert många och fnyser åt ”nymodigheterna” men jag tror att butikerna gör rätt. Jag köper visserligen själv aldrig mat via nätet och jag vill in i butiken och välja. Det är en del av hela matupplevelsen. Men andra, säkert yngre än vad jag är, har andra inköpsvanor. Att köpa en nygräddad pizza tillsammans med mjölken, apelsinerna och en flaska mineralvatten förenklar för många. Eller få en färdigpackad matkasse hemkörd till dörren för att slippa parkeringsproblem och långa kassaköer. När jag själv stod där i igår och väntade tänkte jag; nu skulle jag haft en flakmoppe, kört hem varorna till vår ytterdörr och ringt på. När min fru hade öppnat skulle jag ha sagt ”hemleverans frun” och tåligt väntat på min 50-öring i dricks. Allt går igen på något sätt.

Vi hörs och ses i vimlet.

Det som körs ut nu är varor, eller ofta hela middagar, som vi kunder beställt via vår dator eller telefon.