Skandalromans på Stadsteatern
Marie Richardson och Rasmus Luthander gör huvudrollerna i Mandomsprovet
Han är en nyutexaminerad student. Hon en rik, alkoholiserad hemmafru. Deras förhållande skakar vänskapskretsen. 55 år efter att Mandomsprovet gick på bio blir den pjäs på Stadsteatern.
Utanför Stadsteatern sitter flera meter höga affischer med deras ansikten. Det råder inga tvivel om att Mandomsprovet är ett av höstens stora dragplåster. Men inne i kaféet tycks ingen känna igen Marie Richardson, lätt andfådd efter en cykeltur från Söder.
Hon och Rasmus Lurthander hälsar på varandra som goda vänner.
– Vi har ju inte setts på en vecka, säger hon.
Repetionerna har nyss pausats för sommaren efter åtta veckor. Inför premiären den 9 september väntar ytterligare dagars finslipning.
Rasmus har bara sett enstaka klipp från förlagan medan Maries relation till filmen med Dustin Hoffman och Anne Bancroft är lång.
– Jag har sett den otroligt många gånger på somrarna, fram till för två tre år sedan. Efter det har jag inte vågat titta på den. Det är en ikonisk rulle som man hoppas att både vi och publiken kan lägga i ett fack och den här i ett annat, som ett eget konstverk, säger hon.
Historien utspelar sig på sextiotalet. Är den lika provocerande idag?
– Först tänkte jag att den inte är det, men nu när vi är inne i det känns relationerna väldigt utmanande. Med familjevännen som förför sonen även om han är 21 och sedan blir han ihop med dottern. Det väcks otroligt starka starka känslor. De är på något sätt eviga. Ibland känns det som om vi jobbar med ett grekiskt drama. Det känns nästan som om jag är på väg att döda dig, säger Marie Richardson och vänder sig till sin motspelare.
Den har en massa klassiska teman, som är tidlösa. Åtrå, svek, skuld, skam, svartsjuka…
En svart komedi
Rasmus Luthander fyller i:
– Den har en massa klassiska teman, som är tidlösa. Åtrå, svek, skuld, skam, svartsjuka … Den har ett tydligt drag av eskapism, båda är utleda på sin tillvaro och söker någon slags hopp eller mening. Han ska precis ut till något som han redan har sett igenom, tycker är förljuget. Hon har redan gått i genom det. De hittar en egen bubbla. Det tycker jag är jättefint. Marie gillar sin karaktär:
– Det är ju en svart komedi och scenerna i slutet är väldigt roliga att göra. Jag känner igen mig mer i henne när hon blir så där galen, säger hon.