Längre till Bup slår hårt mot unga
SVÅRT. Klarar inte åka kollektivt till mottagningarna
STOCKHOLM
Tonåringen vill inte leva längre, och när hens terapeut slutade innan sommaren eskalerade problemen. Familjen har hamnat i kläm i den omorganisering som nu sker i inom Bup.
Tonåringen skär sig och kan aldrig lämnas ensam. Det tog månader innan hen fick en ny terapeut – som slutar nu till jul.
– Mitt barn gråter varje kväll och säger ”låt mig somna in”. Vad svarar man? säger mamman med panik i rösten.
Familjen har hamnat i kläm i de förändringar som pågår inom Barn- och ungdomspsykiatrin, Bup.
Mottagningarna i Solna och Botkyrka försvinner vid årsskiftet, och patienterna flyttas till Sollentuna respektive Huddinge och Skärholmen. Mottagningen i Sundbyberg ska också stängas, och patienterna där planeras att fördelas till Järva och Sollentuna.
Enligt mamman är närhet a och o. Hennes barn skulle aldrig klara att åka kollektivt. Utan bil skulle de inte ta sig någonstans.
Personal slutar
För Solnas del har omorganiseringen redan lett till att halva personalstyrkan slutat.
Just bristen på personal anförs annars som anledning till att mottagningar slås ihop. Större mottagningar med fler anställda blir mindre sårbara, och med mindre press på varje medarbetare. På så vis ska fler välja att jobba på Bup, är tanken. – Ambitionen är att få till en hållbar arbetssituation. Att vi har engagerade medarbetare som trivs i sitt uppdrag är den enskilt viktigaste faktorn för att korta köer, skriver verksamhetschef Göran Rydén i ett mejl.
Förutom de 11 mottagningar i regional regi som blir kvar finns två privata, i Haninge och Järva. De drivs av företaget Prima vård för regionens räkning, och de har även mottagningen i Botkyrka som nu läggs ner.
Maj-Britt Giacobini Arnér, medicinskt ansvarig vid Prima i Botkyrka, tror inte att det är storleken som avgör:
– Regionen har missat att analysera skillnaden mellan de mottagningar som fungerar och som har en god personaluppsättning och de som har svårt att rekrytera. Det handlar nog mer om organisation och arbetssätt än storlek, säger hon.
Göran Rydén säger att ”möjligheterna att erbjuda kvalitet är större om vi kan samla fler som blir riktigt duktiga”.
Men för mamman vars barn behöver hjälp nu är det en klen tröst.
– Vår terapeut säger att hon inte längre kan stå för en verksamhet där patienterna tvingas att åka långt, säger hon.