Robert drar på sig kvinnokläder
JUBILEUM. Den populäre komikern firar 30 år av gubbar med musikalen Tootsie
Sveriges populäraste komiker är känd för sina porträtt av gubbar. Hösten 2022 syns han på affischer över hela stan iklädd paljettklänning.
Med åratal av rutin från lokalrevyer och radiosatir hade komiken Robert Gustafsson börjat göra sig ett namn i medie-Sverige 1992. Så när Henrik Schyffert fick i uppdrag att sätta ihop ett gäng till tv-programmet som döptes till ”I manegen med Glenn Killing” var Robert ett naturligt val som den som ”skulle göra en massa gubbar”.
– Det var väl en 35 peruker där, så vi började improvisera direkt.
Minst sagt hektiskt scenliv
Sedan sa det bara: Pang! konstaterar han 30 år senare i ett rum på Oscarsteatern. Det är paus i repetitionerna till musikalen Tootsie. Där han är en gubbe som spelar kvinna. Hur skapar du en gubbe? – Ofta börjar det med imitationer, som blir en helt ny
figur. Gregers förlaga var till exempel skådespelaren Axel Dyberg. Acke Dyyyberg… Han hade den hääär rösten, säger Robert och pratar plötsligt med frustande basröst à la brandchefen i Nile City.
Har du någon favoritkaraktär?
– Man vill inte göra någon
svartsjuk, men Greger är alltid skön att vara i. Allt ska vara roligt. Han är glad. Det är inte lika kul att vara Tony Rickardsson och gå omkring vara så där jävla bitter, säger han på gnälligt dalmål.
Tony föddes i samband med en idrottsgala. Robert och Henrik Schyffert skulle tänka ut en monolog och såg
att speedwayföraren fanns med bland gästerna.
Fåtal kvinnoroller
Alla bilder på bordet föreställer gubbar. Efter en stunds funderande erinrar han sig fyra kvinnoroller.
– Gubbarna ligger en närmast, då kan man plocka från sig själv. Plus att jag vill ha in mycket svärta.Karaktären ska må lika dåligt som jag.
Nu spelar inte han kvinna i Tootsie, men väl Michael, som klär ut sig till Dorothy för att få ett musikaljobb.
– Det var inte självklart att ta rollen. Jag mindes filmen och tänkte att det inte känns så fräscht med män i kvinnokläder i dag.
När det visade sig att förlagan var en ett par år gammal Broadwayshow, nappade han.
– Den slår mot både patriarkatet och feminismen och är väldigt allmänmänsklig. Dessutom driver den med musikalformen, vilket jag gillar i och med att jag inte är något större musikalfan.