O Betlehem, du lilla stad

En av våra mest älskade julpsalmer har nummer 115 i psalmboken och översattes 1976 till svenska av Anders Frostensson. Vi sjunger den på en engelsk folkmelodi. Psalmen beskriver Betlehem som en tyst stad, ”försänkt i djup och drömlös sömn”. Vi kristna har alltid tänkt oss att julens stora budskap om att Gud blir människa sker just ”stilla och obemärkt”. Det är inget märkvärdigt med den saken. Och just i det ligger det märkvärdiga. Gud blir människa i Jesus Kristus, antar en tjänares gestalt och delar alla mänskliga förhållanden. Till sist kommer han som vuxen i sin dödsstund att frambringa ångestropen ”Min Gud, min Gud, varför har du övergivit mig?” (Markusevangeliet, kapitel 15, vers 34).

Betlehem ligger idag bakom en så kallad säkerhetsmur som staten Israel byggt. Och i skuggan av kriget i Gaza genomför den israeliska armén räder in på Västbanken. Människor dödas och bostäder förstörs. När vi tar del av nyheter och rapporter från dagens Betlehem är vi långt från julkrubbans idyll. I stället är det smärtan och dödsångesten i ropen från den vuxne Jesus som hörs. Min Gud, min Gud …

Kriget i Gaza har utlöst ett oerhört mänskligt lidande och hotar stabiliteten i hela Mellanöstern. Det i sin tur kan få världsvida konsekvenser. Mänskligheten tycks balansera på slak lina över en avgrund. Jag framhåller alltid att konflikten i och kring staten Israel något som ingen kan döma i. Den är så pass tilltrasslad, svår och besvärlig med förövare och offer på alla sidor.

Samtidigt, i vår närhet, fortsätter kriget i Ukraina med oförminskad styrka. Människor fortsätter att vittna om krigets grymhet och än så länge verkar en fred ligga långt borta.

Låt oss därför fortsätta be om fred överallt där krig och konflikter råder. Låt oss denna julhelg mer än någonsin försöka se på våra medmänniskor, våra familjer och alla andra som gör den här världen meningsfull för oss med förståelse och kärlek.