Hur stor del av hjärnan använder vi?

Det limbiska systemet är en primitiv del av hjärnan som tros ha utvecklats hos de första däggdjuren. Det är fullt med urgamla nervbanor som aktiverar våra känslor i reaktion på stimuli. Via det autonoma nervsystemet kontrollerar det limbiska systemet också vår flykt- och kamprespons.

Den här reaktionen utvecklades ur ett behov av att fatta beslut baserat på känslor. När kroppen fylls med adrenalin och hjärtat bankar gör vi oss redo för en reaktion. Ska vi stanna kvar och slåss mot björnen som är på jakt efter mat, eller ska vi fly och sätta oss i säkerhet? Samma reaktionsmönster påverkar oss än idag. När vi konfronteras med att vi inte har diskat aktiveras samma flykt- och kamprespons, och adrenalinet börjar strömma ut i kroppen. Pulsen stiger, andhämtningen blir snabbare, de tunna håren på armarna kanske reser sig och handflatorna känns svettiga medan vi försöker bestämma oss för om vi ska stanna kvar och diskutera eller fly in i det trygga sovrummet.

De biologiska förnimmelserna i kroppen i reaktion på olika känslor kan vara väldigt lika. Tänk dig att du svettas i händerna, blir varm och röd om kinderna och känner hjärtat bulta i bröstet. Det kan du uppleva för att du sitter i väntrummet hos tandläkaren och nervöst väntar på din tur, eller för att du väntar på att återse dina närmaste som ska komma hem från en lång semester – den fysiologiska reaktionen är densamma. Reaktionerna tolkas sedan av vår logiska hjärna som beskriver dem som känslor. Vi tar hänsyn till sammanhanget och etiketterar känslorna utifrån det. Alla gör dock inte samma tolkningar. Eftersom kroppen sätter igång olika kemiska reaktioner som svar på olika triggers i miljön reagerar vi på olika sätt.

Har du sett någon som blivit tillrättavisad på ett möte men bara höjt en aning på ögonbrynen? Eller varit med när någon som fått dåliga nyheter bevarat fattningen? Kanske blev du förvånad eftersom du är säker på att du själv skulle ha höjt rösten eller brustit i gråt, men hur vi reagerar beror på hur våra nervceller är sammankopplade. Våra tidigare upplevelser och genetiska anlag påverkar hjärnans kemi och därför även våra fysiologiska reaktioner.

Det i sin tur avgör hur vi reagerar i olika situationer, till exempel när någon ställer in ett

”När vi konfronteras med att vi inte har diskat kan vi känna samma flykt- och kamprespons.”