Nobelpristagare på plats
”Kära Svetlana! Jag har läst flera av dina berättelser och det här är mina tankar.” Guleed Warsame från Rinkebyskolan var en av de elever som fick vara med om att ta emot årets Nobelpristagare i litteratur i Rinkeby bibliotek förra onsdagen, och med de or
För 27:e året i rad har Rinkebyskolan arbetat med Nobelpriset i litteratur. Varje år tar nya elever sig an uppgiften. De läser, tecknar, gör studiebesök med mera, och nästan varje år har litteraturpristagaren besökt dem i samband med utdelningen av Nobelpriset. I onsdags kom årets litteraturpristagaren, Svetlana Aleksijevitj, till Rinkeby bibliotek för att ta del av deras arbete.
I Rinkeby bor barn från hela världen och ”därför är ett internationellt litteraturpris en stor inspiration för oss som arbetar eller bor i Rinkeby” står det i informationsmaterialet som delas ut i dörren. Och trycket var stort, både journalister och andra inbjudna gäster, varav en del Rinkebybor, hade kommit till biblioteket.
Författaren Gunilla Lundgren, som driver arbetet med Nobel i Rinkeby, var dock noga med att understryka att det viktiga var barnens möte med Svetlana Aleksijevitj, och att alla vuxna skulle visa respekt för det. – Och inga autografer! sa hon. Sumeya Babasharif är en av de elever som var med och välkomnade Nobelpristagaren.
Vad vill du fråga henne om?
– Om hon vill stanna i Sverige kanske, mer har jag inte tänkt ut. Jag kommer på frågorna, säger Sumeya Babasharif.
Känns det nervöst?
– Nej, jag känner mig väldigt lugn. Men när jag står där framme blir jag kanske nervös.
Askebyskolan lussade och Rinkebyeleverna presenterade varsin del av sitt arbete.
Sumeya Babasharif lossade på häftstiften och plockade ner det porträtt hon målat av Nobelpristagaren och räckte över det.
– Vad fint! Det ser ju ut som jag, sa Svetlana Aleksijevitj genom sin tolk. Förutom att lära sig mer om Alfred Nobel och hans pris, har Rinkebyeleverna läst och illustrerat berättelser ur Svetlana Aleksijevitjs böcker ”De sista vittnena” och ”Zinkpojkar”.
Berättelser om krig, barn som dör, kvinnor som förlorar sina söner, det är inga lätta ämnen som berörs, dessutom är Svetlana Aleksijevitj den första litteraturpristagare som skriver dokumentärt, hon skildrar händelser med andras ord och upplevelser, såsom de berättats för henne.
”Hur kan det här hända i vår värld?” Frågade sig Rinkebyeleven Guled Warsame som läst hennes skildringar.
Presentationen avslutades med att Svetlana Aleksijevitj fick chans att tacka eleverna och svara, då sa hon att ”krig är alltid barbari”, men avslutade med ett hoppingivande budskap:
– Man måste sätta högre mål än vad som egentligen behövs, annars kommer man att flyta åt sidan i livets flod. Försök hela tiden att uppnå något stort och viktigt, för det är alltid intressant att komma vidare och att vara stark och snäll. Och var lyckliga!
Försök hela tiden att uppnå något stort och viktigt, för det är alltid intressant att komma vidare.