”Det är inte utanförskapet problemet ligger i, det är i innanförskapet”, sa Jan Edling, författare till rapporten ”Förorterna som Moder Svea glömde”, när han nyligen besökte Husby träff.

Rapporten ”Förorterna som Moder Svea glömde” är skriven av Jan Edling och utgiven av Verdandi (arbetarnas socialpolitiska organisation). Den illustrerar klassklyftor i det svenska samhället genom att sätta siffror på exempelvis arbetslöshet och skolresultat.

När Norra Järva Stadsdelsråd kallade till årets sista Café-möte i Husby träff i början av december, var rapportförfattaren Jan Edling gäst.

”I den här skriften har jag försökt visa hur medelklassen under ett par decennier lyckats bygga ett slags innanförskap genom att förvisa vissa grupper till utanförskap. Detta utanförskap har till stor del kommit att få etniska förtecken, vilket genom åren blivit allt tydligare i de 38 förorter jag har försökt att skildra.” skriver Jan Edling i rapporten

Han har granskat de 38 mest utsatta förortsområdena, där Tensta, Rinkeby och Husby ingår.

– Många i regeringen har faktiskt läst den, sa Jan Edling.

Men det finns andra läsare han gläder sig mer åt:

– Den bästa reaktionen är när jag blir bjuden till en sådan här församling, eller till kommuner som säger ”Vi vill bli bäst på integration i landet”. Det är de reaktioner jag gläder mig mest åt.

Flera Husbybor kommenterade också rapporten och siffrorna i den, och Jan Edling passade på att utmana

”Vi lever under omständigheter som ingen tror är möjliga i Sverige, och det görs i demokratins

namn.”

dem genom att säga att de måste bli fler:

– Ni kan inte bara sitta här, man måste söka sig utåt i samhället också. Gubbarna som dricker kaffe på caféerna, det går att prata med dem också! sa han.

En av de som besökte mötet var Farid Aghamalleki.

Vad tror du behöver hända för att samhället ska förändras?

– Vi lever under omständigheter som ingen tror är möjliga i Sverige, och det

– Jag har pluggat i sammanlagt 25 år med de studieskulder det innebär, och ändå hamnar jag på Jobbtorg där de säger ”Kan du inte jobba som städare”. Vem tar då ansvar för skulderna? Och om jag skulle jobba som städare, så hade jag kunnat börja som städare redan från början! För en viss grupp spelar det ingen roll vad de gör. De får det lägsta jobbet ändå, och hur ska vi då kunna övertyga de unga om något annat?

Ida Nilsing