Går det att bygga bort segregation?
SVÅRT PROJEKT. Alla vill ha en mer blandad stad, frågan ärhur det ska gå till. Räcker det att bygga rätt?
Nya hyresrätter i etablerade villaområden. Radhus och bostadsrätter i miljonprogrammens hyreskvar- ter. Allt fler politiker talar nu om att bygga bort segregationen.
Kan man bygga bort segregationen i Stockholm? Ja, fast politikerna har börjat i fel ände, menar forskaren Andreas Alm Fjellborg. I Fittjas nya radhusområde trivs grannarna – men de etniska svenskarna saknas, tycker de.
Arton år. Det är kanske den mest uppseendeväckande siffran när Stockholms boendesegregation förklaras. Den beskriver hur många år det skiljer i medellivslängd mellan en högutbildad i välbärgade, villadominerade området Danderyd och en lågutbildad i hyresrättsdominerade miljonprogramsförorten Vårby gård. Hårdraget – en fråga om liv och död.
Och segregationen har ökat. Stockholmare med medelinkomster har lämnat miljonprogramsområdena och samlas i innerstan och villaförorter.
– Att segregationen har ökat över tid står klart i de studier som gjorts. Mycket av segregationen handlar om inkomst, men det är också en etnisk segregation som i relativt hög grad sammanfaller med den ekonomiska, säger Andreas Alm Fjellborg på Kulturgeografiska institutionen på Uppsala Universitet, som forskar på upplåtelseformernas betydelse för hur hushåll flyttar i Stockholm.
– Delvis sitter det i bostadsstrukturen. Bygget av hyresrättsdominerade miljonprogram på 60- och 70-talen tillsammans med bostadsrättsomvandlingarna av innerstan och närförorternas hyresrätter från tidigt 2000-tal och framåt har bidragit, säger han.
”Nästan alla som kan flyttar härifrån. Skolorna är inte bra, det är otryggt. Att bygga för att få folk att stanna? Det händer inte.”
Nu pratar politiker i de flesta läger om att bygga bort segregationen. För att fler med lägre inkomster ska kunna flytta till välbärgade villaidyller ska fler hyresrätter byggas där. I områden där hyreshusen står tätt ska det byggas bostadsrätter, radhus och villor.
I Botkyrka har den rödgröna majoriteten redan inlett flera förtätningsprojekt i miljonprogrammen. Det första, Fittjaterrassen, stod klart för fem år sedan. Området med bostads- och hyresrätter ligger som en egen ö mitt i Fittja, granne med hyresrätterna vid centrum och med utsikt över Fittjaviken.
Sanaa Chehabi sitter på en av de soliga uteplatserna. Hon tycker att terrassen är en lugn och familjevänlig oas i Fittja. Vid hyreshusen och uppe i centrum är det stökigare, tycker hon.
– Men jag ser inga svenskar här, mest folk med utländsk bakgrund. Svenskarna kanske inte vill bo här?
Taxichauffören Nahru Kurshid har bott här sedan området byggdes.
– Det här är ett fint område, det är lugnt och alla känner alla. Det är tryggt och bra grannar. Det enda problemet är att folk från hela Fittja kommer för att parkera sina bilar här. Det är mindre risk att bilarna brinner upp för om någon utomstående kommer har vi koll, säger han.
Politikernas förhoppning med att bygga områden som Fittjaterrassen är både att få de i området som gör karriär att stanna kvar med attraktiva bostäder – och att få köpstarka grupper utifrån att flytta in. Men fungerar det?
En kvinna i området tror inte det. Hon saknar de etniska svenskarna som hon sett flytta härifrån sedan 70talet. Hennes son skrattar åt frågan hur man får dem att flytta tillbaka.
– Nästan alla som kan flyttar härifrån. Skolorna är inte bra, det är otryggt. Att bygga för att få folk att stanna? Det händer inte.
Att förtäta miljonprogrammen med ägt boende är bra för individer som kan komma in på bostadsmarknaden och göra bostadskarriär. Men inte för att bryta segregationen, menar Andreas Alm Fjellborg. Över tid är det en allt större andel låginkomsttagare som flyttar till bostadsrätter och radhus som byggs här.
– Det finns en övertro på att bostadsrätter i stigmatiserade områden lockar en svenskfödd medelklass. Idag fokuserar man på de områden där segregationens negativa konsekvenser syns tydligast, men då missar man att segregation kräver insatser i flera områden. Det krävs också fler billiga hyresrätter i välbärgade områden, så att låginkomsttagare också kan välja var de ska bo, säger Andreas Alm Fjellborg.
Men hur lätt är det att integreras? Nahrud Kurshids familj flyttade till Fittjaterrassen från Östermalm. Som en av få mörkhyade i området kände han sig inte välkommen där.
– Jag är gift med en svensk kvinna, folk gick på och tryckte ner min fru för att hon var gift med mig. Nu är hon den enda svensken här, men här är vi välkomna.
Han ser gärna att området blir mer blandat på alla sätt. Men bilden av Fittja som otryggt och kriminellt hjälper inte integrationen, tror han. Sanaa Chehabi tror att segregationen löser sig med de unga.
– Jag ser att ungdomar blandar sig mer mellan svenskar och andra etniciteter, de är vanare vid det, säger hon.