Svensk bostadspolitik ska vi skämmas över
slutat vara en mänsklig rättighet för hyresgäster så fort en hyresfastighet ombildas till en ”demokratisk” bostadsrättsförening. Föreningens ändamål är att föreningen ska vara fri från bostadshyresgäster.
När bostadsrättsföreningens ändamål är uppnått är det ovanligt att någon bryr sig om vart den uppsagde hyresgästen tar vägen! Det viktigaste för bostadsrättsinnehavarna är övertagandet av hyresrätten och klirret i kassan efter en försäljning. Men problemet slutar inte här.
Om en styrelse ska fatta beslut om uppsägning och består av ett jämnt antal styrelsemedlemmar där rösterna mot förmodan fördelat sig jämnt mellan ja och nej sidan har ordföranden utslagsröst.
En ordförande i en bostadsrättsförening är ingenting, absolut ingenting, men trots det ges han mer makt än de i vårt samhälle som har en viktig funktion inom till exempel rättsapparaten. Om hälften av den beslutande makten i en domstol vill fria och den andra hälften fälla så ska domen falla till den åtalades fördel, men i en bostadsrättsförening är det andra bullar som gäller, där fäller man hellre än friar.
Ordföranden i en bostadsrättsförening, den utan juristexamen, har utslagsröst vid lika röstetal och det faller sällan till den utsatte hyresgästens fördel. Svensk bostadspolitik ska vi skämmas över, en styrelse är långt ifrån felfri, och det är bedrövligt att hyresgästens öde kan ligga i händerna på en lekman till ordförande.