Från ”värdelös” till Bris-idol

Precis detta beskriver Bougamza i det tio minuter långa porträttet om honom.

Han hade svårt att koncentrera sig i klassrummet och hade speciellt svårt för att lära sig multiplikationstabellen. Inför alla i klassen påtalade en lärare att gångertabellerna var så viktiga att Hamza aldrig skulle bli något om han inte lärde sig dem. För klass- och skolkompisar gav det här en förevändning att retas och mobbas.

Han kunde ta elevernas psykningar: ”Jag hade självförtroende och var tillräckligt kaxig”

– Men, det var en vuxen som sa det där till mig.

Värdelös – det är undertexten till Hamzas idolbild.

– Jag kände mig värdelös. Om det varit en unge i min ålder som sagt det där hade jag sagt håll käften och stick härifrån. Nu var det en vuxen. mer att bli något. Barn saknar förmåga, förnuft att inte ta allvarligt på det vuxna säger.

Hans berättelse är gripande. Han medger att det var ”väldigt svårt” att inför en redaktion och kamera öppet berätta om saker han aldrig trott skulle nå dagens ljus.

– Grejer man håller inom sig. Efteråt var det som att jag blivit av med en jättetyngd. Alla har en historia som kan beröra.

– Om kameran hade haft en själ tror jag att den gråtit, säger han och skrattar.

Dock vet han att det finns personer i hans närhet som tycker att Brisfilmen är löjlig.

– Jag bryr mig inte. Jag vill vara en bra förebild och visa att man kan bli något, även om man växt upp i Rinkeby. Hur blev du Bris-idol? – Anna, en av tjejerna på Bris, berättade att hon haft koll på mig ett tag. Hon hade sett att jag försöker inspirera mina följare på sociala medier. När jag tilldelades ”Folkets Pris” på kampsportsgalan gillade hon mitt tacktal.