Amar skriver om det mörka
”Det har blivit ett sätt att bearbeta vad jag varit med om”
Min dröm är att få sätta upp något av det jag gjort.
TENSTA
Dörren går igen med en smäll bakom Amar Jašarević när han kommer inskyndandes till Tensta konsthalls lilla kafé, och försöker skaka bort envisa regndroppar från jackan. Han har ett stort leende på läpparna.
– Det är alltid så fint att komma hit. Jag tog mina första steg här, lärde mig prata här, blev en liten människa här, säger han.
Han föddes 1993 i Ystad, efter att föräldrarna flytt inbördeskriget i Bosnien. Familjen flyttade till Tensta när han var ett år, innan de några år senare slutligen bosatte sig i Farsta.
– Men jag har mina första minnen härifrån. Vi bodde i låghusen på Hyppingeplan. Intill låg en marknad, minns jag. Den är inte kvar längre, men det var världens största marknad, kändes det som i alla fall. Man kunde köpa vad som helst där, allt från mattor till kött.
Viktigt att våga vara självutlämnande Amar Jašarević har alltid vetat att han vill skriva. Att det skulle bli just dramatik var dock inte självklart; han ville skriva prosa och romaner. Sedan sökte han till Biskops Arnös dramatikutbildning, och kom in.
– Det är ett otroligt spännande sätt att få använda språket på. Det och radioteater är det absolut roligaste man kan skriva tycker jag.
Sedan fem år tillbaka delar Tensta konsthall delat ut ett jurybedömt textpris för unga från Stockholms förorter. Efter att ha hört talas om tävlingen skickade Amar in en ansökan med sin kortpjäs ”Skriet från förorten” till 2019 års upplaga.
– Texten kom till mig i en period för flera år sedan när jag mådde extremt dåligt. Jag skrev den nog på två dagar. Den är kryddad med delar ur mitt verkliga liv, vissa av sakerna har hänt på riktigt, men vissa har inte.
Tensta konsthall beskriver dramat som en ”pjäs med självmordstema”. I den intensiva dialogen mellan de två vännerna Hamsa och Rahim nystar en dyster historia upp sig. Läsaren leds rappt genom en mix av nutid och dåtid, hela tiden med en viss förvirring kring tid och rum.
– Jag tror att man måste kunna ta in delar från sitt eget liv om man vill kunna jobba med det här och skriva för en publik. Det är kritiskt att kunna vara självutlämnande men på samma gång kunna distansera sig från sitt material, och tvärtom.
Amar berättar att han skrivit om texten helt, ”säkert tio gånger”, genom åren.
– Det har blivit ett sätt att bearbeta det jag varit med om och skapa distans till det. Ibland är texten på gränsen till privat, men på ett sätt är det skönt att det är så.
Vill se verken spelas på scen
När han slutligen fick reda på att han vunnit texttävlingen skrek han rakt ut.
– Det var nog svårt för dem att ha ett normalt samtal med mig. Jag var i chock i en hel dag, minst. Det var otroligt roligt.
Juryn hade ”golvats av den smärtsamt träffande dialogen”, beskrev de.
– Jag blev ännu mer chockad när jag såg vilka som satt i juryn, till exempel Tone Schunnesson och Athena Farrokhzad. Det var smått surrealistiskt att de blivit så pass tagna av min text.
Han har hunnit med att skriva flera olika draman, varav bland annat en fullång pjäs. Nu är målet att en dag kunna sätta upp något av verken på en riktig scen.
– Min dröm är att få sätta upp något av det jag gjort, såklart. Jag vill kunna syssla med det här på heltid. Men jag vet att jag inte är Jonas Hassen Khemiri, inte än. Men någon dag så.
Amar Jašarevic är vinnare av Tensta konsthalls textpris för unga 2019. Drömmen är att en av hans verk ska sättas på på scen.