Svårt att lita på den som tänkte åka till fjällen
Stängt i backarna – idén om frivillighet fick bita i gräset
Om coronasmittan ska kunna bekämpas måste vi kunna lita på att andra uppträder solidariskt. Varför skulle just jag avboka min fjällresa när min granne inte bryr sig? Att skidorterna nu stänger lagar inte hela sprickan, skriver Petter Beckman som är projektledare för #EttSthlm.
”Hur kan man vara så in i helvete jävla korkad? Stockholmarna fick ju smittan själva från en skidresa. Jag har träffat alzheimerpatienter med bättre korttidsminne. Ska man behöva kedja fast Täbyfarsorna i sina villor?”
Youtubeklippet
”Hitler reagerar på stockholmare som sprider corona”,
med över en halv miljon visningar, vred om armen på den skidåkande medelklassen: är vi svenskar verkligen mogna att ta ett eget ansvar för smittspridningen? Åka till fjällen – seriöst?
Den svenska coronapolitiken
– frivillighet istället för förbud – fungerar tack vare vår unikt starka tillit. Vi här i Norden litar mer än några andra både på staten och på våra medmänniskor. Vi är beredda att göra uppoffringar och handla rätt helt enkelt därför att vi räknar med att vår granne kommer att göra samma sak. Försvinner den tilliten, då finns en risk att hela coronabekämpningen kollapsar.
Det är därför ”Hitler” står och vrålar i den omtextade skojsekvensen från filmen Undergången:
”Vuxna människor ska väl för i helvete inte behöva en expert som säger åt dem att inte begå folkmord?!”
Jag myste lite
extra över satiren, eftersom jag för två veckor sedan motvilligt avbokade min egen skidresa till Jämtlandsfjällen och blev snuvad både på ett antal tusenlappar och en härlig långhelg med mina vänner. Det var min 81-åriga mamma, ansvarsfullt isolerad i sin lägenhet, som sa ifrån: ”Du kan inte åka i det här läget förstår du väl”. En klassisk skamning.
Det gick inte att säga emot, trots att biljetterna inte var avbokningsbara.
Så nu när jag betalat priset och uppträtt solidariskt ville jag förstås inte se på hur andra obekymrat lastade skidboxarna och tumlade runt på fjällsluttningarna.
Det rubbade faktiskt min tillit litegrann, både till mina medmänniskor och till politikerna som lät detta passera.
I tisdags tog Skistar, efter påtryckningar, beslutet att stänga skidorterna.
En lättnad för alla. Men skadan var ändå skedd. Frivillighet och det egna ansvaret funkade inte, visade det sig.
Vi-och-dom-känslor är aldrig vackra. Ska vi klara den här krisen måste vi göra det tillsammans, inte peka finger och leta syndabockar.
Det är lättare
sagt än gjort. Stockholm är en väldigt uppdelad stad. Skillnaderna kommer att öka. Utslagningen av jobb har bara börjat – och det finns en oro bland många att det ska gå ut över tilliten och sammanhållningen.
Vi startade projektet #EttSthlm i höstas för att jobba mot segregationen och polariseringen. Nu blir det viktigare än någonsin. Om smittan ska kunna bekämpas måste vi förhindra att samhället faller isär. Vi behöver hitta nya sätt att knyta band med varandra utanför den egna bubblan.
Hur gör vi det? Det behöver vi prata mycket om den här våren. Skriv och berätta hur du själv tänker.
Vi ger presenter till alla med riktigt bra idéer!