Låtar vi minns – eller helst vill glömma
De kommer med solen, med värmen, med ledigheten. De kan surra värre än myggorna i sommarnatten. Men också berusa behagligt som en kväll vid grillen eller ge fullständig avkoppling vid stranden.
Sommarhits kan både vara en plåga och en glädje – allt beroende på vem du frågar.
– Jag ser sommarhits som popmusikens rosévin. Det är knutet till säsongen och svår att ta på allvar, säger Per Sinding-Larsen.
Tro inte att SVT:s, nyligen Grammisprisade, poporakel inte tycker om sommarhits. Tvärt om.
– Det finns väl ingen musik som är så synonym med den sång som speglas. Den ska gärna innehålla allt en semester ska ha: Hög temperatur, gärna roliga ljud, känsla av att vara ut och resa. Den ska inte kännas svårare än att få ihop en solstol och en sangria.
Trots rätt ingredienser är det svårt att få till de beståndsdelar som gör en sommarlåt till en fluga som surrar mer än en sommar. Eller om det blir en sommarplåga som envetet hänger sig kvar som en dålig dejt.
Många har försökt, men få har lyckats.
– Ja, det är många som inte blir det. Men det måste till den där lilla kroken, som gör att folk nappar. Det är helt enkelt inte så lätt att skriva en bra låt. En som ska avväpna oss och omfamna oss i ledighetens namn, säger Per Sinding-Larsen.
– Som när eurodiscotrenden plöjde vägen för låtar som ”Macarena” och ”Bailando”.
Har du själv någon otippad sommarhitsfavorit?
– Ja, Lou Begas ”Mambo no 5”. Den har det mesta. Nu minns jag inte exakt, men jag tror Aquas ”Barbie girl” kom på sommaren. Hur som helst, den har mycket sommarhit över sig. I Sverige vill jag nog säga att sommarhitens härad ligger på västkusten. Per Gessle, Gyllene Tider och Basshunter.
Den ska inte kännas svårare än att få ihop en solstol och en sangria.