Åt­ta­å­ring­en Tu­re so­ver all­tid ute på bal­kong­en

Wil­le Cra­fo­ords he­ta tips till de an­ställ­da: ”Lyss­na mer på lå­ten”

Tidningen Farsta / Sköndal - - STOCKHOLM -

8-åri­ge Tu­re Wahl från Sö­der­malm bör­ja­de so­va på bal­kong­en när det var så­där varmt i som­ras. Se­dan dess har han ba­ra fort­satt.

Tu­re vi­sar sin säng – en madrass, en sov­säck, en kud­de och ett täc­ke ute på bal­kong­en. Ibland tän­der han li­te ljus på bor­det bred­vid ock­så.

– Jag so­ver bra ute, sva­rar Tu­re när Stock­holmdi­rekt frå­gar var­för han so­ver ut­om­hus.

I sko­lan har han bli­vit smått känd. Klass­kam­ra­ter­na tyc­ker han är ga­len men blir ock­så li­te im­po­ne­ra­de.

– Det har bli­vit hans grej, sä­ger Tu­res mam­ma.

När hen­nes 8-åri­ge son frå­ga­de om han fick so­va ute på bal­kong­en nu i som­ras så tyck­te hon att det var helt för­stå­e­ligt, sär­skilt ef­tersom Tu­re har svårt att so­va när det är varmt. Men sen dess har han fort­satt so­va ute, även fast det är vin­ter nu.

– Tu­re är ju en sån kil­le som inte fry­ser över­hu­vud­ta­get, be­rät­tar mam­ma Eli­sa­bet Wahl.

Var oro­lig i bör­jan I bör­jan var hon li­te oro­lig och bör­ja­de goog­la på om det var far­ligt, men kom fram till att det inte var det.

– Man ska ju inte sä­ga nej ba­ra för att. Jag tyc­ker det är vik­tigt att bar­nen lär sig att kän­na sin egen kropp. Att de själ­va får kän­na när de fry­ser. Men det är klart, skul­le det va­ra jät­te­kallt och snö­storm är det ju en sak. Han får inte so­va ute när det reg­nar el­ler när han är sjuk hel­ler, sä­ger Eli­sa­bet Wahl.

Hon är där­e­mot li­te rädd att gran­nar­na ska tro att hon lå­ser ut Tu­re på nät­ter­na, be­rät­tar hon och skrat­tar.

Gott om plats Fa­mil­jen bor i en lä­gen­het på and­ra vå­ning­en i Skan­stull. Bal­kong­en är li­ten, kanske 6 kvadrat­me­ter, men det räc­ker gott och väl för Tu­res madrass.

Säng­dags är an­norlun­da ute på bal­kong­en. Tu­re bru­kar hö­ra folk som går om­kring och pra­tar, av­läg­sen musik och ibland vak­nar han av lju­det av grann­kat­ter­na som brå­kar i trä­det bred­vid.

– Det finns en grann­katt som tyc­ker om att lig­ga i kråk­bo­et där, sä­ger Eli­sa­bet och pe­kar mot trä­det.

Men för det mesta so­ver Tu­re Wahl djupt när han lig­ger här ute.

Hur länge kom­mer du so­va ut­om­hus?

– Tills mam­ma och pap­pa sä­ger att jag inte får, sä­ger Tu­re och tit­tar på mam­ma Eli­sa­bet som skrat­tar och und­rar om han verk­li­gen kom­mer va­ra så med­gör­lig. En ny un­der­sök­ning vi­sar att jul­mu­sik kan va­ra ett ar­bets­mil­jöpro­blem för de an­ställ­da. Front­fi­gu­ren bakom julplå­gan ”Jul igen”, Wil­le Cra­fo­ord, li­der med bu­tiks­per­so­na­len.

Han­dels har i en ny rap­port till­frå­gat 2 000 bu­tiksan­ställ­da om vad de tyc­ker om musik på ar­bets­plat­sen.

En tred­je­del an­ser att jul­mu­si­ken är mer på­fres­tan­de än an­nan musik. Bland an­nat vitt­nar per­so­nal om att jul­mu­sik står på dyg­net runt, på hög vo­lym. ”Re­sul­ta­tet blev mi­grän och jag var tvung­en att sju­kan­mä­la mig”, skri­ver en an­ställd.

– Det vik­ti­gas­te är att mu­si­ken upp­fat­tas som om­väx­lan­de, och det kanske än­då inte all­tid är fal­let när juls­ling­or­na spe­las, sä­ger Ste­fan Car­lén, chefse­ko­nom på Han­delsan­ställ­das för­bund och rap­port­för­fat­ta­re.

Lå­ten be­skri­ver ter­ror En av lå­tar­na som åter­finns på flest jul­ski­vor och spel­lis­tor är Just D och lå­ten ”Jul igen”. En­ligt front­fi­gu­ren Wil­le Cra­fo­ord blir nå­gon slags me­ta­hu­mor när folk kla­gar på att lå­ten spe­las för of­ta.

– Ett vik­tigt mo­ment med lå­ten är att be­skri­va just den­na ter­ror som upp­står kring jul. Gi­vet­vis tar jag bu­tiks­per­so­na­lens käns­lor på högs­ta all­var, men om ”Jul igen” upp­levs som ener­ve­ran­de och lyf­ter fram b-si­dor­na med ju­len blir det ro­ligt. För he­la tan­ken med lå­ten är att be­skri­va just det, vi har verk­li­gen lyc­kats! sä­ger han.

Wil­les tips till per­so­nal som knappt vet vad de ska ta sig till un­der ar­bets­pas­sen i de­cem­ber? Lyss­na mer på lå­ten!

– Vår låt är en larm­sig­nal om att man ska ta det li­te lugnt vid jul.

Lyss­nar du själv på ”Jul igen”?

– Oh ja. Det är of­ta så här med stor konst. När al­la bi­tar fal­ler på plats bå­de lå­ter det och känns det som en en­het, sä­ger Wil­le Cra­fo­ord och av­slu­tar.

– Man ska inte se Ed­vard Munchs Skri­et och kän­na ro. Man ska bli skär­rad. Sam­ma sak är det med ”Jul igen”, musik som fort­fa­ran­de be­rör.

Mi­chael Toll 073-600 69 08 mi­[email protected]­rekt­press.se JULTORTYR. Klas­sis­ka jullå­tar som till ex­em­pel ”Jul igen” med Just D upp­levs som tor­tyr att lyss­na på. ”Jag har full för­stå­el­se”, sä­ger Wil­le Cra­fo­ord som gjort lå­ten.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.