Han frå­ga­de per­so­na­len om han kun­de få ge dem en puss. Då sa de ’nej, men du kan få spe­la en tru­de­lutt’.

Stock­hol­mar­nas för­lus­ter: Sl-kort, guld­fisk och vi­o­lin för 100 000 kro­nor

Tidningen Farsta / Sköndal - - Stockholm -

ock­så per­so­nal och sva­rar i te­le­fon samt för­sö­ker nå äga­re till bort­tap­pa­de gre­jer.

– En stor del av vårt ar­be­te går ut på att age­ra Sher­lock Hol­mes. Ibland står det ett te­le­fon­num­mer på en da­tor och and­ra gång­er krävs det rik­tigt myc­ket jobb för att hit­ta en per­son. Ung­e­fär 85 pro­cent av dem vi sö­ker åter­får si­na gre­jer, sä­ger Michel Ber­gquist.

14 017 bort­tap­pa­de Sl-kort Det ab­so­lut van­li­gas­te som folk tap­par i kol­lek­tiv­tra­fi­ken och som re­gi­stre­ras i sy­ste­met är Sl-kort. Un­der för­ra året fick man in 14 017 styc­ken.

– An­tag­li­gen för att man tar upp det och ska blip­pa det i spär­ren. Det bäs­ta man kan gö­ra är att re­gi­stre­ra sitt kort på SL:S hem­si­da så får man ett nytt om man tap­par det. An­nars kan man mär­ka det med namn och te­le­fon­num­mer, sä­ger Michel Ber­gquist.

Då och då dy­ker det upp mind­re van­li­ga fö­re­mål. En arm­pro­tes, en rull­stol från en slu­ten psy­ki­a­trisk av­del­ning och en röntgen­väst är någ­ra.

– En gång fick vi in en vi­o­lin i 100 000-kro­nors­klas­sen. Äga­ren, en äld­re her­re, blev så glad när han kom och häm­ta­de den. Han frå­ga­de per­so­na­len om han kun­de få ge dem en puss. Då sa de ”nej, men du kan få spe­la en tru­de­lutt”. Då gjor­de han det, sä­ger Michel Ber­gquist som själv en gång för­bar­mat sig och ta­git hand om en guld­fisk.

– Det var un­der det per­sis­ka ny­å­ret som nå­gon ha­de glömt den på tun­nel­ba­nan. Vi för­sök­te, men den över­lev­de in­te så länge, ty­värr.

Sa­ker­na får lig­ga kvar på hitte­gods­av­del­ning­en i tre må­na­der, un­dan­ta­get mös­sor och lik­nan­de som lig­ger i två vec­kor. Se­dan skänks de till väl­gö­ren­het.

”Får skaf­fa en ny käpp” Ul­ri­ka Vog­he­ra är på plats för att le­ta ef­ter sin käpp som hon tap­pat för ett par vec­kor se­dan på 55:ans buss, men hon hit­tar den in­te.

– Jag har va­rit in­ne en gång ti­di­ga­re men nu ger jag upp. Jag får gå till di­strikts­skö­ters­kan och skaf­fa en ny. Men jag vill ge per­so­na­len en eloge för att det var väl­digt kund­vän­ligt här, sä­ger Ul­ri­ka Vog­he­ra.

OTUR. Ul­ri­ka Vog­he­ra le­tar ef­ter sin käpp som hon tap­pat på en buss på Sö­der, men hit­tar den in­te.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.