Kyr­ko­gård i nytt ljus

Dö­den. Ja, det är dö­den. Och dö­den är in­te främ­man­de för att ska­pa bra fo­to­gra­fis­ka ögon­blick. Ty­resö­fo­to­gra­fen Peter Eriks­son har i många år do­ku­men­te­rat Skogs­kyr­ko­går­den och ger nu ut en bok med de bäs­ta bil­der­na och för­ord av To­mas An­ders­son Wij.

Tidningen Hammarby / Skarpnäck - - Sidan 1 - Christof­fer Röst­lund Jons­son christof­fer.rost­lund@di­rekt­press.se

”Lin­je 18, den grö­na tun­nel­ba­ne­lin­jen från Fars­ta in mot stan. Som ton­å­ring åk­te jag den dag­li­gen, på väg till replo­ka­len, på väg ut i nat­ten med vän­ner. Vi satt all­tid i förs­ta vag­nen. När den brom­sa­de in vid Skogs­kyr­ko­går­den bru­ka­de jag se åt and­ra hål­let, mot Nynäs­vä­gen och en trist ron­dell.”

Så skri­ver To­mas An­ders­son Wij i för­or­det till kom­man­de fo­to­bo­ken ” Skogs­kyr­ko­går­den”; ett 60- tal ögon­blick på grav­plat­sen, fång­a­de för evigt att fo­to­gra­fen Peter Eriks­son un­der lop­pet av fy­ra år. Eriks­son be­rät­tar:

– Bå­de jag och To­mas kom fram till att vi ald­rig sett en död män­ni­ska. Är in­te det jäv­ligt kons­tigt att vi in­te gjort det, två me­del­ål­ders män? Men dö­den göms un­dan och är på nå­got sätt vårt sis­ta ta­bu. Sex och våld är okej. In­te död.

Dö­den göms un­dan

Peter Eriks­son sä­ger att det är för­ti­gan­det av li­e­man­nens dags­ver­ke som skän­ker ett ex­tra la­ger till hans fo­to­bok, att där finns en tyst­nad som

han nu bry­ter ge­nom sitt hyll­nings­verk till kyr­ko­går­den. På så sätt blir det mer än vack­ra bil­der på trev­li­ga träd.

Det är allt­så in­te fullt så mor­bi­da mo­tiv som man kan tro. Han har und­vikt män­ni­skor så gott det går, det är till och med få gra­var. Istäl­let fylls si­dor­na med bygg­na­der, plat­ser, na­tur.

”Ro­fylld vär­dig­het”

– Jag har en kär­lek till Skogs­kyr­ko­går­den, jag har all­tid gil­lat den. Där finns en still­het, en ro­fylld vär­dig­het. Allt det för­stärks av års­ti­der­na och plat­sen gör sig bäst på hös­ten. En di­sig, höst­kväll då det är li­te dim­migt – då är Skogs­kyr­ko­går­den per­fekt.

Kus­ligt? Nej, det har Peter Eriks­son ald­rig tyckt att det va­rit un­der si­na många be­sök på den gam­la ben­går­den, som lig­ger på Une­scos världs­arvs­lis­ta. Sna­ra­re fin­ner han om­rå­det tryggt, fritt från hot och obe­hag

– Det är lätt att ham­na i ett me­di­ta­tivt till­stånd där, över sa­kers till­stånd och all­tings för­gäng­lig­het. En grav­sten vitt­nar om en män­niskas liv och histo­ria men det blir så ab­strakt. Sa­ker för­svin­ner och män­ni­skor kom­mer till ro, sam­ti­digt föds sa­ker där, väx­er och le­ver. Det är ett krets­lopp man får be­vitt­na.

När vi ring­er Peter Eriks­son är han på plats på tryc­ke­ri­et i Möln­dal för att slut­gil­tigt god­kän­na var­je tryck­plåt av boken. Han tryc­ker upp ”Skogs­kyr­ko­går­den” själv i 1 500 ex­em­plar. Och 1 000 styc­ken är re­dan sål­da – till Stock­holms kyr­ko­gårds­för­valt­ning.

Bå­de jag och To­mas kom fram till att vi ald­rig sett en död män­ni­ska. Är in­te det jäv­ligt kons­tigt att vi in­te gjort det, två me­del­ål­ders män?

KRETS­LOPP.

FO­TO: PETER ERIKS­SON

”Sa­ker för­svin­ner och män­ni­skor kom­mer till ro, sam­ti­digt föds sa­ker där, väx­er och le­ver”, sä­ger Peter Eriks­son. När dim­man drar in, då tyc­ker fo­han att Skogs­kyr­ko­går­den är per­fekt.

FO­TO: DAN ISAAC WALLIN

KVALITETSKONTROLL. Peter Eriks­son kol­lar ark till boken, som han tryckt i en upp­la­ga om 1 500 ex­em­plar, på tryc­ke­ri­et i Möln­dal.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.