Sitt­strej­kar för kli­ma­tet

Tidningen Hammarby / Skarpnäck - - Sidan 1 - Be­rät­tat för: Sop­hie Stig­fur | Fo­to: Sacharias Källdén

När 15-åri­ga Gre­ta sat­te sig ut­an­för riks­dags­hu­set kloc­kan 8 un­der mån­dags­mor­go­nen med beske­det att hon kom­mer sitt­strej­ka för kli­ma­tet var­je dag un­der skol­tid än­da fram till va­let, väck­te det stor upp­märk­sam­het i fle­ra lä­ger. Här be­rät­tar hon om sitt be­slut.

Förs­ta gång­en jag hör­de ta­las om kli­mat­kri­sen var i förs­ta klass. Då pra­ta­de lä­ra­ren om att man skul­le släc­ka lam­por un­der Earth Hour, för att upp­märk­sam­ma och stop­pa den glo­ba­la upp­värm­ning­en. Jag tyck­te att det var kons­tigt och tänk­te att det in­te kun­de stäm­ma, om män­ni­skor ha­de för­må­gan att räd­da vårt kli­mat – så skul­le väl ex­akt all­ting vi gör hand­la om just det?

När jag blev 12 år läs­te jag en ar­ti­kel om flyg­ut­släpp och blev mer en­ga­ge­rad. Bå­de jag och mi­na för­äld­rar bör­ja­de lä­sa på om det. Jag gick ny­li­gen med i en ung­doms­grupp som på oli­ka sätt age­rar för att va­let 2018 ska bli ett kli­mat­val. Någ­ra strej­kar på si­na skol­går­dar, men jag tänk­te att det här är bäs­ta plat­sen ef­tersom det är här be­sluts­fat­tar­na finns. Ef­tersom ing­en nap­pa­de be­stäm­de jag mig för att gö­ra det själv.

Jag får li­te ont i ryg­gen av att sit­ta här men det får man ac­cep­te­ra. Det är min mo­ra­lis­ka skyl­dig­het att gö­ra det jag kan. Jag vill att al­la ska få ve­ta att vi be­fin­ner oss i en av­gö­ran­de på­gåen­de kris, att män­ni­skor vet om det är det förs­ta ste­get. Det här är ett sätt. Men det räc­ker in­te att in­spi­re­ra och pep­pa när lä­get är så all­var­ligt som det är nu, man kan hel­ler in­te las­ta en­skil­da in­di­vi­der, det krävs dras­tis­ka åt­gär­der. Be­sluts­fat­tar­na mås­te age­ra och ock­så sät­ta press på fö­re­tag att stäl­la om till kli­ma­träd­dan­de al­ter­na­tiv.

De all­ra fles­ta har gett mig po­si­tiv re­spons, men vis­sa sä­ger att det ba­ra är en ur­säkt för att skol­ka. Men jag har med mig mi­na skol­böc­ker och kom­mer in­te ef­ter. Mi­na för­äld­rar vill så klart att jag ska va­ra i sko­lan, men de för­står ock­så hur vik­tigt det här är för mig.

Fle­ra me­di­er och or­ga­ni­sa­tio­ner har re­dan pra­tat med mig, bland an­nat Gre­en­pe­a­ce och ut­bild­nings­mi­nis­ter Gustav Fri­do­lin (MP). Han sa att det är bra att jag gör det här, men tyck­te att jag bor­de gå i sko­lan istäl­let. Men var­för ska jag ut­bil­da mig när det in­te finns nå­gon fram­tid kvar där jag kan an­vän­da mig av ut­bild­ning­en, om kli­mat­kri­sen får fort­sät­ta?

Var­för ska jag ut­bil­da mig när det in­te finns nå­gon fram­tid kvar?

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.