Ef­ter sju år – nu byggs Ost­hu­set

Tidningen Hammarby / Skarpnäck - - Sidan 1 - Christof­fer Röst­lund Jons­son christof­fer.rost­lund@di­rekt­press.se

Två hus, 100 stu­dent­lä­gen­he­ter: det hett om­strid­da bygg­pro­jek­tet i Gub­bäng­en fick för fy­ra år se­dan smek­nam­net Ost­hu­set.

Nu sätts spa­den till slut i mar­ken. Och den mest kon­tro­ver­si­el­la kå­ken har hyv­lats så hårt att den in­te alls ser ut som en ost läng­re.

– Skräm­man­de! Vad ska folk gö­ra?! För jäv­ligt! Ni ski­ter i allt ut­om peng­ar, hur kan ni so­va om nat­ten?!

Den äld­re kvin­nan spot­tar, frä­ser och ger stängs­let en re­dig spark så att det brum­mar i stå­let, in­nan hon ils­ket ste­gar iväg längs cy­kel­ba­nan. Jo­han Lins, vice-vd på bygg­bo­la­get Åke Sund­vall, ler stort, hö­jer han­den till en häls­ning:

– Jag so­ver väl­digt bra om nat­ten! Tack för i dag, ha det bra, ro­par Lins ef­ter den miss­nöj­da lo­kal­bon, och för­kla­rar se­dan att jo, de är va­na. För ton­gång­ar­na har va­rit väl­digt höga kring just det här Sö­derorts-pro­jek­tet. Väl­digt. Höga.

Idén till de två stu­dent­hu­sen mejsla­des fram re­dan 2011. Två år ef­ter blev det mar­kan­vis­ning och nu, 2018, gör man det förs­ta sym­bo­lis­ka jord­skot­tan­det, för att stu­den­ter 2020 ska kun­na flyt­ta in i Ma­ja och Knek­ten, som hu­sen he­ter.

”Löj­lig bygg­plats”

Längs re­sans gång har det pro­te­ste­rats och ma­ni­fe­ste­rats hejvilt, då plat­sen an­sågs ” rent löj­lig” att byg­ga på. Över­kla­gan­den från bli­van­de gran­nar ström­ma­de in. Och 2015 av­gick Gub­bäng­ens S-topp Gun­nar San­dell med or­den ”jag skäms över mi­na par­ti­kam­ra­ter”, då So­ci­al­de­mo­kra­ter­na i stads­hu­set he­la ti­den gett tum­me upp.

Ett för­sök att blid­ka kri­ti­ker­na gjor­des, ut­an suc­cé: de run­da fönst­ren på Knek­ten, som gett hu­set dess vitt sprid­da smek­namn Ost­hu­set, änd­ra­des till rek­tangu­lä­ra föns­ter för att se mer ut som al­la hus runt om­kring.

– Vi träf­fa­de fak­tiskt en båt­byg­ga­re i Kal­mar för att kol­la hur man gör de bäs­ta run­da fönst­ren. Se­dan kom det po­li­tis­ka be­slut att ta bort dem, då blev det så, sä­ger bygg­her­ren själv, Mar­tin Sund­vall, sto­iskt.

Han sä­ger att det ha­de va­rit ro­ligt att byg­ga nå­got nytt och ut­ma­nan­de, och att det är ”stor dis­kre­pans” mel­lan ori­ginal­för­slag och slut­re­sul­tat. Men ja, så fun­kar det.

”Ald­rig hört ta­las om det”

Och nu har då allt­så da­gen kom­mit att kic­ka igång allt ge­nom att bry­ta den förs­ta mar­ken. Gråa, regn­tunga sky­ar, par­tytält, ka­nel­bul­lar, kaf­fe, ba­na­ner, små sö­ta mo­dell­hus, ett 30- tal bygg­bransch­män­ni­skor, li­te lo­kal­press och som kro­nan på ver­ket fi­nans­bor­gar­rå­det Karin Wann­gård ( S) som spad­hål­la­re.

Ut­an­för det in­häg­na­de om­rå­det, där Ma­ja ska byg­gas, står tre äld­re miss­nöj­da her­rar och spa­nar för­strött med hän­der­na på ryg­gen. I öv­rigt pas­se­rar de fles­ta, för­u­tom den in­le­dan­de upp­rör­da kvin­nan, ut­an att ta no­tis. En av dem är 20-åri­ga bu­tiks­bi­trä­det Mi­ka Gran­ha­gen, Gub­bängs­bo se­dan åt­ta år. Hon har ald­rig hört ta­las om pro­jek­tet och dess vil­da dis­py­ter.

– Det lå­ter ju skit­bra för mig, jag kom­mer att bli stu­dent, och spe­ci­ellt lä­gen­he­ter till unga be­hövs. Men jag kan fat­ta att folk blir upp­rör­da. Om det blir mer be­bott här kan det le­da till kon­se­kven­ser för dem, som... äh, jag vet in­te, sä­ger Mi­ka Gran­ha­gen och has­tar vi­da­re till den när­lig­gan­de tu­ben.

Po­li­tik; en kon­taktsport

Karin Wann­gård får ock­så has­ta runt, så här mitt i val­rö­rel­sens slut­ske­de. Da­gens sche­ma har gjort hen­ne ”helt slut”. Men spad­ta­gen ska tas.

– De är viktiga för att vi­sa att det hän­der sa­ker. Och det är väl­digt kul att få va­ra med om så­da­na här pro­jekt då jag föl­jer dem no­ga som fi­nans­bor­gar­råd, spe­ci­ellt när de blir så omdis­ku­te­ra­de.

Att det skul­le va­ra po­li­tiskt själv­mord att frot­te­ra sig med im­po­pu­lä­ra byg­gen så nä­ra va­let, ett som till och med fick en par­ti­kam­rat att läm­na po­li­ti­ken helt, vill hon in­te hål­la med om.

– Så kan man all­tid vän­da på det. Po­li­tik är en kon­taktsport och man mås­te vå­ga va­ra ute och mö­ta folk. Här blir det 100 stu­dent­bo­stä­der och som vi byg­ger har vi bli­vit av med stu­dent­kön om fem år.

Om nio år från vi­sion till in­flytt­ning verk­li­gen är en rim­lig bygg­tid, tyc­ker Wann­gård att man kan dis­ku­te­ra. Gub­bäng­en är en mil­jö som en­ga­ge­rar. Nu har man fun­nit en lös­ning men det kom­mer all­tid att fin­nas folk som är emot. Om det är snyg­ga­re med run­da el­ler rek­tangu­lä­ra föns­ter, det läg­ger sig fi­nans­bor­gar­rå­det in­te i.

– En­ga­ge­mang ger re­sul­tat. Nu mo­di­fi­e­ra­des hu­set till ett still­sam­ma­re ut­se­en­de. Jag får in­te hel­ler all­tid min vil­ja ige­nom, det är det som är po­li­tik. Att re­so­ne­ra sig fram till en lös­ning.

Ni ski­ter i allt ut­om peng­ar, hur kan ni so­va om nat­ten?!

IL­LUST­RA­TION: ÅKE SUND­VALL

KLART. Så här är det tänkt att se ut. Det ti­di­ga­re ostut­se­en­det har bytts ut mot ett mer van­ligt hus­ut­se­en­de.

FO­TO: SACHARIAS KÄLLDÉN

SI­DA VID SI­DA. Jo­han Lins, bygg­her­re, och Karin Wann­gård, po­li­ti­ker, gör ett ge­men­samt gräv.

GRAN­NE MED T-BA­NAN. Där ska Ma­ja, som av en pro­jekt­le­da­re be­skrivs som ”li­te tje­jigt och ro­sa”, byg­gas.

NIO ÅR. Ef­ter åra­tal av pla­ne­ring och käb­bel blir stu­dent­bo­stä­der­na nu av.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.