Konst­nä­ren Da­ni­el fick färg frän sin fru­stra­tion

Da­ni­el Sol­berg, den mjuk­tuf­fa kil­len som nu­me­ra bor i Rågs­ved, teck­nar och må­lar för att bry­ta nor­mer.

Tidningen Liljeholmen / Älvsjö - - SIDAN 1 -

J ag bör­ja­de må­la 2009, jag vet in­te var­för men jag tror att det hand­la­de om att jag kän­de en stor fru­stra­tion. För att sam­häl­let ser ut som det gör. Att pro­ble­men är blot­ta­de men att ing­et hän­der el­ler nå­gon drab­bas av kon­se­kven­ser. Och istäl­let för att stäl­la mig och skri­ka fat­ta­de jag tag i pen­nan och bör­ja­de ri­ta.

Så jag har väl gans­ka ab­strak­ta mål med mi­na teck­ning­ar men jag har ett be­hov av att få ut­lopp för allt jag kän­ner. Jag vet att jag ser stark ut men det är vik­tigt att för­stå att jag är käns­lig över­lag och även väl­digt käns­lig för ener­gi­er runt om­kring mig.

Jag väx­te upp med min en­sam­stå­en­de mor­sa på Sö­der på 90-ta­let. Läs­te Py­ton. Lyss­na­de på Vre­eswijk. Flyt­ta­de runt en del. En klas­sisk Sö­der­bak­grund an­tar jag? Rätt ruf­fig. Jag har ta­git mig för­bi det så det är lugnt nu. Jag må­lar mest för att lät­ta på tryc­ket. För att va­ra li­te norm­bry­tan­de.

Vi män­ni­skor tar ju kon­stant in ener­gi­er och in­tryck från and­ra män­ni­skor, mil­jö­er, mo­bi­ler, da­to­rer och tv och vi mås­te även få ut­lopp för allt vi tar in.

Ge­ne­rellt är jag trött på det här stel­ben­ta sam­häl­let. Bå­de gäl­lan­de ar­ki­tek­tu­ren och män­ni­skor. Myc­ket plat­ta bygg­na­der och plat­ta per­son­lig­he­ter. Folk mås­te bör­ja ifrå­ga­sät­ta nor­mer och det som på ytan ver­kar bra. Jag äls­kar att se and­ras verk – klot­ter, konst och mål­ning­ar!

För ett tag se­dan var jag på Bergsunds strand och där ha­de nå­gon el­ler någ­ra ska­pat ett slags konst­verk. Har ni sett det? Det var en rul­la­tor med en tårt­bit, bal­long­er, hal­lo­ween­de­ko­ra­tio­ner och en spya. Helt sjukt egent­li­gen! Men jag upp­skat­ta­de det, ett upp­vak­nan­de och nå­got som bry­ter av från mas­san.

Och den här kon­stel­la­tio­nen med rul­la­torn var ju nå­got som för­bi­pas­se­ran­de märk­te men det var ing­en som vå­ga­de pra­ta om det. El­ler ens vå­ga­de vi­sa att de no­te­ra­de ver­ket.

Jag an­ser verk­li­gen att vi be­hö­ver pra­ta mer med varand­ra. Få ut­lopp. Vi män­ni­skor tar ju kon­stant in ener­gi­er och in­tryck från and­ra män­ni­skor, mil­jö­er, mo­bi­ler, da­to­rer och tv och vi mås­te även få ut­lopp för allt vi tar in.

Be­rät­tat för: Elin Jons­son | Fo­to: Sacharias Källdén

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.