79–70

Från Radioheads klassiker till den klassiska dubbelliven Strangersinthenight (UFO) och höjdaralbum av bland andra Iron Maiden, Bon Jovi och Dire Straits.

förvrängda avantgardistiska punk-konvulsioner på Paranoid Android till strålande, utsmyckade arpeggion som skimrar genom No Surprises. Electioneering och Climbing Up The Walls är några mer konventiellt gitarrbaserade låtar som inte direkt har åldrats med bibehållen värdighet. Men bortsett från det är OK Computer en 53 minuter lång sångcykel och möjligen ett av de sista fina exemplen på en skiva som bjuder på en sammanhängande lyssningsupplevelse från början till slut.

När skivan fyllde 20 år 2017 återutgavs den digitalt ommastrad från de analoga originalmastertaperna. Den innehöll nytt material, bland annat tre tidigare outgivna låtar och en massa extra omslagsgrafik. På skivans nya låtar och tidigare utgivna b-sidor vimlade det av glödheta gitarrer, inte minst på Pearly som påminner om Muse när de är som mest bombastiska, och Palo Alto – en science fictioninfluerad samhällskommentar kryddad med hårda riff i Pixies-stil.

Men det mest intressanta med nyutgåvan var givetvis de tre tidigare outgivna låtarna, alla testade under turnéer i mitten av 90-talet men placerade i malpåse efter inspelningen av OK Computer.

Alla tre är av förstklassigt snitt – ett imponerande vittnesmål om Radioheads höga kvalitet. I Promise består av ett militärinfluerat beat och ett metronomlikt gitarrkomp och inleds som Nirvanas All Apologies innan Thom Yorkes falsett får låten att stiga till Roy Orbisonska höjder. Man Of War, tidigare kallad Big Boots (Man-o-war), är en dramatisk gitarrhymn som bandet ursprungligen spelade in 1998, men var missnöjda med. Den här versionen är lysande med svängiga riff och vindpinad James Bondgrandiositet. Lift är en sorgsen, jazzinfluerad powerballad som byggs upp till ett känsloladdat, bitterljuvt och episkt stycke. Alla tre är värdiga tillskott till Radiohead-kanonen och breddar och berikar det klassiska albumet snarare än spär ut det.

Thom Yorke har avslöjat att han tror att han var besatt under inspelningen av OK Computer. Skivan spelades in i 1100-talsherrgården St Catherine’s Court, som vid den här tiden ägdes av skådespelerskan Jane Seymour och som har en historik av spökerier. Yorke berättade för Rolling Stone: ”Spöken kom fram till mig när jag sov. Vid ett tillfälle gick jag upp på morgonen efter att ha hört röster under natten och bestämde mig för att jag var tvungen att klippa håret.”

Han gick loss på kalufsen med saxen på ett multiverktyg. ”Jag skar mig några gånger”, minns han. ”Det blev kladdigt. Jag kom ner och de andra frågade: ’Eh, mår du bra?’ Jag sa: ’Vadå, vad är det?’”

Han sa också att det hade varit ”väldigt, väldigt märkligt att återvända till var jag befann mig” när han gick igenom gamla anteckningsböcker för att samla ihop material till nyutgåvan som markerade 20-årsjubiléet.

Idag anses Radioheads OK Computer kanske inte vara ett felfritt mästerverk, men skivan håller måttet med den äran. Den är fortfarande bred, vacker, mystisk, romantisk, ångestfull, barock och experimentell på ett spännande sätt.