79–70

Från Ra­di­o­he­ads klas­si­ker till den klas­sis­ka dub­bel­li­ven Strang­ersinthe­night (UFO) och höj­da­ral­bum av bland and­ra Iron Mai­den, Bon Jo­vi och Di­re Straits.

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

för­vräng­da avant­gar­dis­tis­ka punk-kon­vul­sio­ner på Pa­ra­noid Andro­id till strå­lan­de, ut­smyc­ka­de ar­peg­gi­on som skim­rar ge­nom No Sur­pri­ses. Elec­tio­ne­e­ring och Clim­bing Up The Walls är någ­ra mer kon­ven­ti­ellt gi­tarr­ba­se­ra­de lå­tar som in­te di­rekt har åld­rats med bi­be­hål­len vär­dig­het. Men bort­sett från det är OK Com­pu­ter en 53 mi­nu­ter lång sång­cy­kel och möj­li­gen ett av de sista fi­na ex­emp­len på en ski­va som bju­der på en sam­man­häng­an­de lyss­nings­upp­le­vel­se från bör­jan till slut.

När ski­van fyll­de 20 år 2017 åter­ut­gavs den di­gi­talt om­mastrad från de ana­lo­ga ori­gi­nal­mas­ter­ta­per­na. Den in­ne­höll nytt ma­te­ri­al, bland an­nat tre ti­di­ga­re out­giv­na lå­tar och en mas­sa ex­tra om­slags­gra­fik. På ski­vans nya lå­tar och ti­di­ga­re ut­giv­na b-si­dor vim­la­de det av glöd­he­ta gi­tar­rer, in­te minst på Pear­ly som på­min­ner om Mu­se när de är som mest bom­bas­tis­ka, och Pa­lo Al­to – en sci­ence fic­tio­nin­flu­e­rad sam­hälls­kom­men­tar kryd­dad med hår­da riff i Pixi­es-stil.

Men det mest in­tres­san­ta med nyut­gå­van var gi­vet­vis de tre ti­di­ga­re out­giv­na lå­tar­na, al­la tes­ta­de un­der tur­né­er i mit­ten av 90-ta­let men pla­ce­ra­de i malpå­se ef­ter in­spel­ning­en av OK Com­pu­ter.

Al­la tre är av först­klas­sigt snitt – ett im­po­ne­ran­de vitt­nes­mål om Ra­di­o­he­ads höga kva­li­tet. I Pro­mi­se be­står av ett mi­li­tä­rin­flu­e­rat be­at och ett met­ro­nom­likt gi­tarr­komp och in­leds som Nir­va­nas All Apo­lo­gi­es in­nan Thom Yor­kes fal­sett får lå­ten att sti­ga till Roy Or­bi­sons­ka höj­der. Man Of War, ti­di­ga­re kal­lad Big Boots (Man-o-war), är en dra­ma­tisk gi­tarr­hymn som ban­det ur­sprung­li­gen spe­la­de in 1998, men var miss­nöj­da med. Den här ver­sio­nen är ly­san­de med sväng­i­ga riff och vind­pi­nad Ja­mes Bond­gran­di­o­si­tet. Lift är en sorg­sen, jazzin­flu­e­rad po­wer­bal­lad som byggs upp till ett käns­lo­lad­dat, bit­ter­ljuvt och episkt styc­ke. Al­la tre är vär­di­ga till­skott till Ra­di­o­he­ad-ka­no­nen och bred­dar och be­ri­kar det klas­sis­ka al­bu­met sna­ra­re än spär ut det.

Thom Yor­ke har av­slö­jat att han tror att han var be­satt un­der in­spel­ning­en av OK Com­pu­ter. Ski­van spe­la­des in i 1100-tals­herr­går­den St Cat­he­ri­ne’s Court, som vid den här ti­den äg­des av skå­de­spe­lers­kan Ja­ne Sey­mour och som har en histo­rik av spö­ke­ri­er. Yor­ke be­rät­ta­de för Rol­ling Sto­ne: ”Spö­ken kom fram till mig när jag sov. Vid ett till­fäl­le gick jag upp på mor­go­nen ef­ter att ha hört rös­ter un­der nat­ten och be­stäm­de mig för att jag var tvung­en att klip­pa hå­ret.”

Han gick loss på ka­luf­sen med sax­en på ett mul­ti­verk­tyg. ”Jag skar mig någ­ra gång­er”, minns han. ”Det blev klad­digt. Jag kom ner och de and­ra frå­ga­de: ’Eh, mår du bra?’ Jag sa: ’Va­då, vad är det?’”

Han sa ock­så att det ha­de va­rit ”väl­digt, väl­digt märk­ligt att åter­vän­da till var jag be­fann mig” när han gick ige­nom gam­la an­teck­nings­böc­ker för att sam­la ihop ma­te­ri­al till nyut­gå­van som mar­ke­ra­de 20-års­ju­bi­lé­et.

Idag an­ses Ra­di­o­he­ads OK Com­pu­ter kanske in­te va­ra ett fel­fritt mäs­ter­verk, men ski­van hål­ler måt­tet med den äran. Den är fort­fa­ran­de bred, vac­ker, mys­tisk, ro­man­tisk, ång­est­full, ba­rock och ex­pe­ri­men­tell på ett spän­nan­de sätt.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.