II – Led Zeppelin

Zeppelins andra album satte standarden för 70-talets hårdrock och överträffas endast av sin yngre bror …

Den 22 oktober 1969, mindre än 300 dagar efter utgivningen av deras första skiva, släppte Jimmy Page och kompani Led Zeppelin II. Den var både tyngre och mer nyanserad än debuten och blev en betydligt större försäljningsframgång. Skivbolaget Atlantic mottog förhandsbeställningar på 400 000 exemplar – nära 10 gånger så många som Led Zeppelin. Skivan blev listetta i både USA och Storbritannien. Deras musikaliska revolution hade nu officiellt nått runt hela världen. ”Skivan fångade energin som uppstår när man är ute på vägarna”, sa Page senare. ”Det är vad jag gillar med den. Skivan och perioden som omgav den framstår som en tidvåg nu.”

De hade ett bra utgångsläge med debutskivan i ryggen, men nu var de tvungna att bevisa vad de verkligen gick för. Robert Plant: ”Det var skivan som skulle avgöra om vi hade potentialen att bli långvariga och kapaciteten att stimulera. Den var fortfarande bluesbaserad, men med ett betydligt mer angeläget förhållningssätt till musiken och dessutom var den ganska prålig.”

Skivan skrevs under turné och spelades in på en rad olika platser (London, NYC, LA, Vancouver). Låtarna var dessutom de första som Jimmy Page skrev med bandet i åtanke. Whole Lotta Love kombinerar bluestraditionen med gränsöverskridande nytänkande. Det 70-talsdoftande riffet lägger grunden med sin urkraft och det effektstinna mittpartiet förundrar lyssnaren än i dag. Låten blev snart deras livehymn ledd av Jimmy Pages distinkta gitarriff som skulle förändra rocken för alltid.

Heartbreaker fångar bandets ofantlighet och Plants Lemon Song (”Squeeze my lemon, ’til the juice runs down my leg”) underbygger alla rykten om vad bandet hade för sig backstage. De hade låtarna och de hade soundet. För inspelningarna av II bytte Jimmy Page till en Gibson Les Paul som han hade köpt av Joe Walsh (som vid den här tiden spelade med The James Gang) och lade Telecastern som han hade spelat på under sin tid med Yardbirds och tidiga Zeppelin på hyllan. Skivan utgjorde också Jimmy Pages debut som producent.

”Jimmy var en utmärkt producent”, minns teknikern Eddie Kramer. ”När han och jag mixade Whole Lotta Love for vi runt hela mixerbordet och skruvade på varenda knapp. Vi lyckades på något vis tänja på gränserna och skapa ett effektivt sound.” Med en bakgrund som studiogitarrist som hade spelat in i en rad olika studior var Jimmy Page fascinerad av att experimentera med ljud. En nyckelfaktor var distansplacering av mikrofonerna. Denna teknik förstorade John Bonhams trumset avsevärt och hade också en stor inverkan på Robert Plants sång. ”Jag upptäckte att om man flyttade bort mikrofonen från trummorna fick ljudet plats att andas”, minns Page. ”Jag fortsatte att utforska och utveckla den metoden.”

II är snyggt arrangerad och briljant strukturerad. Ramble On mjukstartar med en drömsk inledning innan den vaknar till liv med en explosion. Och om Plant tycker att den Tolkieninfluerade texten om Mordor och Gollum är genant idag behöver han inte bry sig så mycket om det. Låten är varken nördig eller omogen – den är snarare vulgär och svänger som djävulen. Bring It On Home visade sig vara baserad på en Willie Dixonlåt inspelad av Sonny Boy Williamson. Dixon fick upprättelse, men endast introt och outrot – vilka låter som avslappnade, nattliga jamsessioner med frammumlad text och munspel – påminner om originalet. Låten utgör en mäktig avslutning på ett av världens bästa rockalbum.

Skivan släpptes i USA sent i oktober och mot slutet av året hade den knuffat ner The Beatles Abbey Road från topplaceringen. Där stannade den i sju veckor. Det var en tydlig indikation på att Led Zeppelin var redo att regera på listorna under 70-talet på samma vis som The Beatles hade gjort på 60-talet. Trots de miljontals exemplar som skivan har sålts sedan den släpptes är dess kanske främsta roll den influens den har haft på så många band som har kommit fram senare – från Aerosmith till Def Leppard till dagens gitarrband. De elaka riffen, de fina melodierna, den blytunga rytmsektionen … skivan har allt. IV är måhända bandets bäst säljande skiva och är kanske deras mest varierade alster, men det är ingen tvekan om att det var Led Zeppelin II som etablerade bandet som en kraft att räkna med.

utgiven 1969 producent Jimmy Page