97 The Pi­per At The Ga­tes Of Dawn

Pink Floyd

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Det är svårt att för­kla­ra för den som in­te var med vil­ken på­ver­kan The Pi­per At The Ga­tes Of Dawn ha­de på 1967 års mu­si­ka­lis­ka land­skap. Un­der det­ta år låg lå­tar som schla­ger­sång­a­ren Eng­el­bert Hum­per­dincks Ple­a­se Re­le­a­se Me på sing­el­lis­tor­na och al­bum­lis­tan hölls i ett skruv­städs­grepp av The Be­at­les Sgt Pep­per och The Sound Of Mu­sic- sound­trac­ket – och psy­ke­de­li­an ge­nom­sy­ra­de all­ting. The Pi­per At The Ga­tes Of Dawn kom från ett helt an­nat håll.

Det är tvek­löst en schi­zo­fren ski­va. Bar­retts egen­dom­li­ga, ibland näs­tan barns­li­ga tex­ter och ef­ter­hängs­na barn­kam­mar­vi­sor som Bi­ke, The Gno­me de­lar plats med psy­ke­de­lisk ex­pe­ri­ment­lus­ta och ban­bry­tan­de spa­ce roc­kut­forsk­ning­ar ( Ast­ro­nomy Do­mi­ne, Ta­ke Up Thy Stet­hosco­pe And Walk och den ut­svä­van­de men om­tyck­ta In­ter­stel­lar Over­dri­ve).

Men trots schi­zo­fre­nin och någ­ra till sy­nes dis­pa­ra­ta ele­ment är de oli­ka – och po­ten­ti­ellt kol­li­de­ran­de – mu­si­ka­lis­ka per­son­lig­he­ter­na för­vå­nans­värt väl­ba­lan­se­ra­de.

Ban­bry­tan­de, unik och be­ty­del­se­full – Pi­per At The Ga­tes Of Dawn var in­te över­dri­vet lätt­lyss­nad 1967 och är det fort­fran­de in­te. Att ski­van låg fle­ra vec­kor på Stor­bri­tan­ni­ens tio i topp-lis­ta ha­de för­mod­li­gen li­ka myc­ket att gö­ra med in­ta­get av dro­ger bland de som köp­te den som av de som spe­la­de in den.

När man ser till­ba­ka på Pink Floyds kar­riär med fa­cit i hand är det svårt att över­skat­ta den be­ty­del­se de har haft för rock­kul­tu­ren. Och det hand­lar in­te ba­ra om an­ta­let sål­da ski­vor. Det finns hur myc­ket sta­tistik som helst att plö­ja gäl­lan­de fram­gång­ar­na med The Dark Si­de Of The Moon från 1973, men den för­kla­rar in­te var­för al­bu­met – bå­de mu­si­ken och skivom­sla­get – blev iko­niskt för en hel ge­ne­ra­tion. El­ler var­för Pink Floyd blev ett fe­no­men som har på­ver­kat var­je ef­ter­föl­jan­de ge­ne­ra­tion. Sva­ret är att de­ras mu­sik är bland den mest fan­tas­tis­ka och ori­gi­nel­la i rock­histo­ri­en.

Pun­kar­na ha­ta­de ban­det och allt de (of­ta fel­ak­tigt) påstods stå för, men Pink Floyds kri­tik var minst li­ka gif­tig som pun­kar­nas.

Och un­der 80- och 90-ta­len väx­te ång­e­strid­na ton­å­ring­ar upp med The Wall, bland dem var det många som se­na­re skul­le gö­ra av­tryck med sin egen mu­sik – till ex­em­pel Axl Ro­se, Trent Rez­nor, Bil­ly Cor­gan och No­el Gal­lag­her.

”För mig var gläd­jen med Pink Floyd att sö­ka sig bak­åt och upp­täc­ka vad de ha­de gjort ti­di­ga­re”, be­rät­ta­de Pink Floyd-fa­net och Sound­gar­den-sång­a­ren Chris Cor­nell för oss 2016. ”Och det vik­ti­ga med The Pi­per At The Ga­tes Of Dawn var mu­si­kens egen­dom­li­ga sam­man­sätt­ning – ibland nyck­full och pas­to­ral, men sam­ti­digt de­spe­rat och sorg­lig. Jag tror in­te att jag har hit­tat nå­gon an­nan ski­va där den sor­tens di­ko­to­mi har fun­ge­rat så bra.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.