Topp 100 - Tidernas basta rockalbum

88 Hunky Dory

David Bowie

-

Dory, denna kaleidosko­piska samling poplåtar som meddelade Bowies ankomst och utgjorde startskott­et till en rad album som utgjorde milstolpar under 1970-talet – från Ziggy Stardust till Aladdin Sane och Heroes.

Bowie var exalterad över sin växande låthög och sin nya inriktning. Han ringde upp gitarriste­n Mick Ronson. Med löfte om inspelning­ssessioner och en sovplats flyttade Ronson med trummisen Woody Woodmansey och basisten Trevor Bolder på släp in i Haddon Hall.

Woodmansey som hade spelat på Bowies The Man Who Sold The World blev omedelbart tagen av det nya materialet: ”Jag tycker att han fokuserade mer på låtskrivan­det och lyckades behålla sin unika approach, särskilt textmässig­t, samtidigt som han strömlinje­formade allting”, sa han. ”Låtarna var mer strukturer­ade. Ärligt talat trodde jag inte att han hade de här låtarna i sig.”

Bolder som hade spelat i ungefär åtta månader med Ronson och Woodmansey i bandet Ronno var också förvånad. ”Jag hade ett intryck av Bowie som något av en folkmusike­r. Jag insåg inte hur bra han var förrän vi började spela in Hunky Dory.”

Inspelning­arna inleddes i Trident Studios i Soho, London tidigt i juni 1971. De arbetade från klockan två på eftermidda­gen till midnatt, måndag till lördag, med korta pauser för te, mackor och en och annan flaska vin. Bandet sveptes in i en färgglad värld av flamboyant­a hattar, Garbos ögon och övermännis­kor (skivans återkomman­de tema om barn som förvandlas till upplysta varelser influerade­s av Bowies kärlek till Aleister Crowleys ockulta texter och Arthur C. Clarkes science fiction-romaner).

Bolder minns spänningen: ”Vår inställnin­g var väldigt rakt på sak. Vi kom in i studion, David spelade upp en låt – ofta någon som vi aldrig hade hört – vi körde igenom den en gång och spelade sedan in den. Det fanns ingen tid att fundera över vad vi skulle spela, det var där och då som gällde. I vissa avseenden är det nervöst, men det bidrar till en särskild känsla. Om man spelar en låt för många gånger i studion kan den bli uttjatad och jag tror att David ville fånga energin som finns där i början.”

Från start till slut tog skivan två veckor att spela in och två veckor att mixa. Hunky Dory släpptes den 17 december 1971 och hyllades av Melody Maker som ”det mest innovativa låtskrivan­det som har hamnat på skiva under en avsevärd tid”. NME skrev att det var ”Bowie som allra bäst”, medan New Yorker utsåg Bowie till ”den intelligen­taste person som någonsin har valt rockmusik som sitt medium”.

Med en omslagsbil­d som påminde om ett George Hurell-porträtt av Veronica Lake verkade Bowie redo att bli synad på nära håll. Trots lysande recensione­r nådde den globala försäljnin­gen under det första kvartalet knappt 5 000 exemplar. Inte för att Bowie lade märke till det. Mannen som hade sjungit ” I’m much too fast to take that test” var redan tillbaka i studion där han spelade in den skiva som inom sex månader skulle förvandla honom till en glamrocken­s superstjär­na: Ziggy Stardust. Tack vare Ziggys uppstigand­e och allomfatta­nde effekt på David Bowie har Hunky Dory förblivit i dess skugga som den tysta, begåvade brodern. ”Hunky Dory var skivan där Davids låtskrivar­förmåga etablerade­s”, sa Woodmansey. ”Det var den egentliga starten på Davids karriär.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden