80 Billion Dollar Babies

Alice Cooper

Utan att ha varit i närheten av listorna med sina två första album skrev Alice Cooper på för Warner Brothers Records och med den unge kanadensiske producenten Bob Ezrin vid rattarna toppade han formen med tre album som släpptes i snabb följd.

I juni 1971 kom Love It To Death (skivan som chockade Amerika), i december 1971 gavs Killer ut (skivan som erövrade Amerika) och i juli 1972 släpptes School’s Out (skivan som erövrade världen).

I svallvågorna av framgångarna med det ikoniska titelspåret från School’s Out och med ett mediauppbåd som i princip tuggade fradga blev Alice Cooper det hetaste och mest kontroversiella bandet på planeten.

Men sen kom den knepiga biten. Efter att ha fördömts och förkastats av pressen var bandet tvunget att befästa sin position. Mer specifikt: de var tvungna att göra sin karriärs bästa skiva, ett svulstigt mästerverk, en utmanande, stötande, flashig och krass skiva med potentialen att utöka den befintliga generationsklyftan till Grand Canyon-proportioner. Med andra ord var de tvungna att göra Billion Dollar Babies.

Att göra en värdig uppföljare till School’s Out var en tuff uppgift, men med bandmoralen på topp var det ingen av de inblandade som hyste skuggan av ett tvivel att de inte bara skulle klara av det, utan att de också skulle göra det med stil.

”Jag visste att vi var ett bra team”, säger Alice Cooper, ”och när man är i den åldern tror man att man är oövervinnlig. Vi gick helt på magkänsla på den tiden.”

Som en reflektion på sitt oförtrutna arbete och höga självförtroende – trots medias sågningar – beslutade sig bandet för att hylla sin nyblivna status i skivans titel.

”The Billion Dollar Babies- konceptet handlade helt enkelt om att vi drev med oss själva”, säger Alice Cooper. ”Här har vi ett band som ingen ville ta i med tång för tre år sedan och plötsligt är vi världens största band. Vi tittade på varandra och tänkte: ’Vi är som billion dollar babies’”.

Billion Dollar Babies utgör höjdpunkten på Alice Coopers kreativitet. Förväntningarna var höga och Cooper som figurerade på löpsedlarna levererade. Elected, No More Mr Nice Guy och I Love The Dead osade av högklassig ondska. Hitsingeln No More Mister Nice Guy, en relativt rak (med Alice Cooper-mått mätt) rockrökare fick in albumet på listorna och förvandlade Alice Cooper till 1973 års mest osannolika rockstjärnor.

När de spelade in i London fotograferades bandet av David Bailey till skivans innerfodral. Det skapade ytterligare ett gyllene tillfälle för bandet att driva med sina belackare och de åtog sig utmaningen med bravur.

Klädda i skinande vit siden och omgivna av sedelbuntar gullar musikerna med albinokaniner medan sångaren visar upp en livs levande bebis som är naken bortsett från den typiska Alice Cooper-sminkningen runt ögonen.

”Det var vårt mest dekadenta album. Det återspeglar dekadensen under en tid i livet då vi färdades i limousine mellan flådiga våningar och vi hade det bästa av allt inklusive … Ja, det bästa av allt.

”Vi kunde knappt tro att folk betalade oss för att göra det här. Vi skulle ha gjort det gratis, för vi var bara ett garageband som råkade vara på rätt