64 De­rek & The Do­mi­nos Lay­la And Ot­her As­sor­ted Lo­ve Songs

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll - Byg­ger upp för­vänt­ning­ar­na och följs av en de­spe­rat textrad som hand­lar om obe­sva­rad kär­lek:

va­rit i när­he­ten av – och jag var med i det! Det var den mest oför­fals­ka­de upp­le­vel­se jag har haft när det hand­lar om att spe­la in en ski­va och se­dan mark­nads­fö­ra den ano­nymt. Nå­got lik­nan­de har man knappt hört ta­las om.”

De fles­ta av Clap­tons lå­tar till Lay­la And Ot­her As­sor­ted Lo­ve Songs skrev han till­sam­mans med Bob­by Whit­lock, en ame­ri­kansk key­boar­dist som pre­cis ha­de slu­tat med De­la­ney & Bon­nie, ett band som Clap­ton ha­de lärt kän­na och tur­ne­rat med. Men upp­hovs­män till lå­ten Lay­la är Clap­ton och ban­dets trum­mis Jim Gor­don som kom på det långa pi­ano­par­ti­et.

Whit­lock minns att Clap­ton re­dan ha­de Lay­la när de bör­ja­de skri­va till­sam­mans: ”Han skrev lå­ten själv hem­ma”.

”Jag är verk­li­gen stolt över den lå­ten. Att äga nå­got så kraft­fullt är nå­got jag ald­rig vän­jer mig vid”, sa Eric Clap­ton om Lay­la 1988. ”Jag blir fort­fa­ran­de knoc­kad när jag spe­lar den.”

Lay­la är en av värl­dens mest igen­känn­ba­ra lå­tar. Den bör­jar med en gi­tarr­fi­gur på sju to­ner som ”What’ll you do when things get lo­ne­ly?’

Frå­gan rik­ta­des till Pat­tie Har­ri­son, Ge­or­ge Har­ri­sons fru. Clap­ton för­sök­te för­må hen­ne att läm­na sin ma­ke, med vil­ken han var god vän. Det var in­te all­mänt känt när lå­ten släpp­tes 1970 på Lay­la And Ot­her As­sor­ted Lo­ve Songs, men för de in­blan­da­de var det up­pen­bart.

Öpp­nings­fi­gu­ren fanns ock­så där – lå­nat från Al­bert King’s As The Ye­ars Go Pas­sing By – men lå­ten var myc­ket lång­sam­ma­re än vad slut­re­sul­ta­tet blev. ”Eric tog med sig lå­ten till Mi­a­mi. Vi ha­de gått ige­nom den ti­di­ga­re”, sä­ger Whit­lock. ”Eric dök upp till in­spel­ning­en med det där lic­ket på sju to­ner. Och det rör­de Du­a­ne till.”

Du­a­ne All­man var gi­tar­rist i All­man Brot­hers och pre­sen­te­ra­des för Clap­ton av pro­du­cen­ten Tom Dowd strax ef­ter att in­spel­ning­ar­na ha­de på­bör­jats i Cri­te­ria Stu­di­os i Mi­a­mi. En­ligt Dowd ha­de ses­sio­ner­na gått trögt in­nan han bjöd med Clap­ton på en kon­sert med All­man Brot­hers. Ef­teråt bjöd Clap­ton med ban­det till stu­di­on där de jam­ma­de de föl­jan­de 18 tim­mar­na.

Inom någ­ra da­gar spe­la­de Du­a­ne All­man in un­der ses­sio­ner­na och hjälp­te till att för­vand­la at­mo­sfä­ren när han och Clap­ton spor­ra­de varand­ra att gö­ra sitt bäs­ta.

Whit­locks upp­skatt­ning av All­mans in­sats i De­rek And The Do­mi­nos är mer re­ser­ve­rad. Han an­ser att vis­sa av hans bi­drag är mer in­spi­re­ra­de än and­ra – ”De mäk­ti­ga in­led­nings­ac­kor­den på Litt­le Wing kan vi tac­ka Du­a­ne för, men Lay­la skul­le ha va­rit li­ka bra ut­an ho­nom”, sä­ger Whit­lock. ”På många vis skul­le den till och med ha bli­vit bätt­re. Bå­da sli­de­par­ti­er­na i slu­tet är su­ra. Om Eric ha­de spe­lat dem skul­le det ha va­rit an­norlun­da.”

De­rek And The Do­mi­nos för­sök­te spe­la in en upp­föl­ja­re, men pro­jek­tet sköts i sank av dro­ger och pa­ra­noia. Lay­la And Ot­her As­sor­ted Lo­ve Songs är en ski­va som har sin plats i rock­histo­ri­en. ”Den be­rör­de män­ni­skor där man be­hö­ver bli be­rörd”, sä­ger Bob­by Whit­lock. ”I sjä­len.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.