61 AC/DC Let There Be Rock

Malcolm och Angus att visa amerikanerna att de hade fel”, säger Evans. ”Och jag tycker att de fick till det.”

Det gjorde de sannerligen. Från Bon Scotts inräkning till öppningsspåret Go Down, en låt om sångarens kvinnliga vän Ruby som inspirerade till textraden ”lickin’ on that lickin’ stick”, till den frenetiska finalen Whole Lotta Rosie som handlar om en annan kvinnlig vän som var förtjust i liknande aktiviteter. Let There Be Rock bestod av åtta låtar fördelade på fyrtio minuter. Skivan lät precis som man kunde förvänta sig, materialet skrevs och spelades in snabbt medan vibben fanns där. Musiken var full av blod, spott och ilska, pådriven av kall öl, dyr whisky och minst en miljon cigaretter varav vissa hade en lite lustig doft …

De tre föregående skivorna – High Voltage, T.N.T. och Dirty Deeds Done Dirt Cheap – var alla lysande på sina sätt, men på Let There Be Rock hittade AC/DC verkligen rätt – inte minst på titelspåret som är en hyllning till den ursprungliga, oförfalskade rock’n’rollen i form av det snabbaste, mest oemotståndliga stycke högoktanigt oväsen som någonsin hade fångats på vinyl. I övrigt framstod Hell Ain’t A Bad Place To Be som AC/DC:S egen Brown Sugar. ”Om man är en purist som vill att gitarrerna ska stämma perfekt och att det ska låta studiosterilt, då får man problem med den låten”, säger Mark Evans om den sistnämnda, ”för det är både lite si och så med stämningen. Men den har den där elaka, skitiga känslan som är AC/DC:S kännetecken.”

Hela skivan låter som om den är på gränsen att gå över i total rundgång. Den spelades in live i ett rum. Misstag tolererades om vibben var tillräckligt stark och energin strömmar ut ur högtalarna på spår som Overdose och Bad Boy Boogie. Titellåten blev AC/DC:S avslutningsnummer under de följande årens konserter.

Bakgrundsspåren blev klara under den första veckan. Bon fick kassetter med de nermixade instrumentala spåren på som han skrev texter till. Han lade sången och Angus spelade in sina gitarr- solon under den andra veckan. Några av de nya låtarna, till exempel Bad Boy Boogie, hade existerat som embryon tidigare. ”Det var en titel som figurerade och ett riff som vi lattjade med på soundcheck”, säger Evans. ”Andra, som Whole Lotta Rosie, verkade inte som om de skulle bli något till en början.”

Tanken på Let There Be Rock – eller hela AC/DC:S karriär för den delen – utan Whole Lotta Rosie är osannolik. Låten hette ursprungligen Dirty Eyes och bandet kämpade inledningsvis för att få den att fungera. Allt klickade först efter en veckas arbete. Och ja, titelfiguren är baserad på en verklig person. ”Det var en tjej från Tasmanien”, skrockar Evans. ”En stadig tjej. Större än oss tillsammans.”