45 Mas­ter Of Re­a­li­ty

Black Sab­bath

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

och ett fe­ta­re sound. Gi­vet­vis bör­ja­de Ozzy sjunga hög­re. Han sa: ’Åh, nu kan jag nå den där to­nen.’ När vi stod på scen kun­de han emel­ler­tid in­te gö­ra det.”

”På den förs­ta ski­van ha­de vi två da­gar på oss att gö­ra allt och vi ha­de in­te myc­ket mer tid på Pa­ra­noid”, sä­ger trum­mi­sen Bill Ward. ”Men nu kun­de vi ta oss tid och tes­ta oli­ka sa­ker. Vi tog verk­li­gen va­ra på till­fäl­let. To­ny släng­de in klas­sis­ka gi­tar­rar­range­mang, Ge­e­zers bas var i prin­cip dub­belt så kraf­tig. Jag skaf­fa­de stör­re baskag­gar och ex­pe­ri­men­te­ra­de med på­lägg. Och Ozzy var så myc­ket bätt­re.”

Tex­ter­na hand­la­de om krig, re­li­gi­on och dro­ger. Child­ren Of The Gra­ve var en mäk­tig och kraft­full an­ti­krigs­låt. En häp­nads­väc­kan­de ef­ter­trä­da­re till War Pigs på Pa­ra­noid.

”Den är en stu­die i tung mu­sik. Till och med när vi spe­la­de den på den se­nas­te åter­för­e­ningstur­nén för tre år se­dan blev publi­ken som ga­len. Jag vet att den är po­pu­lär i Stor­bri­tan­ni­en, men i USA har den verk­li­gen gjort av­tryck. När vi spe­la­de den un­der vå­ra förs­ta tur­né­er i USA var det un­ge­fär sam­ti­digt som de förs­ta krop­par­na och de ska­da­de bör­ja­de kom­ma hem från Vi­et­nam­kri­get. Det kom många krigs­ve­te­ra­ner i rull­stol till vå­ra kon­ser­ter, de tog sig längst fram när vi spe­la­de den här lå­ten – sam­ma sak hän­de när vi spe­la­de War Pigs – de ve­va­de med flag­gor och sjöng med. Det var en myc­ket käns­lo­sam och ga­len tid.”

Ett an­nat av ski­vans främs­ta ögon­blick är Af­ter Fo­re­ver som för­vå­na­de många ef­tersom den öp­pet av­hand­lar kris­ten­do­men. In­ne­bar det här att Sab­bath di­stan­se­ra­de sig själ­va från sin sa­ta­nis­tis­ka och oc­kul­ta image från förr? Bill Ward an­ser att lå­ten är väl­digt ta­lan­de för ban­dets syn på li­vet.

”Vad vi gjor­de med Af­ter Fo­re­ver var att vi ställ­de re­le­van­ta frå­gor om me­ning­en med kris­ten­do­men, i syn­ner­het ka­to­li­cis­men. Vi luf­ta­de vå­ra fun­de­ring­ar och ställ­de frå­gan om and­ra var be­red­da att ac­cep­te­ra allt som på­stås ut­an att ifrå­ga­sät­ta om det är rätt el­ler fel.”

Mas­ter Of Re­a­li­ty släpp­tes i ju­li 1971 och blev ome­del­bart en stor fram­gång. I USA ham­na­de ski­van på åt­ton­de plats på al­bum­lis­tan och sål­de i en halv mil­jon ex­em­plar i för­väg. I Stor­bri­tan­ni­en ham­na­de den på fem­te plats. Som jäm­fö­rel­se ham­na­de Pa­ra­noid på tolf­te plats i USA och på fjär­de plats i Black Sab­bat­hs hem­land. Ban­det be­vi­sa­de nu att de­ras fram­gång­ar från 1970 in­te var nå­gon en­gångs­fö­re­te­el­se.

I dag, näs­tan 50 år se­na­re, fram­står Mas­ter Of Re­a­li­ty in­te ba­ra som en fan­tas­tisk ski­va – den har dess­utom in­spi­re­rat fle­ra ge­ne­ra­tio­ner av mu­si­ker.

”Jag vet att många tyc­ker att Sab­bath upp­fann he­a­vy me­tal med de­but­plat­tan – och det stäm­mer till viss del”, sam­man­fat­tar Bill Ward, ”men jag tyc­ker att det är med Mas­ter Of Re­a­li­ty som vi la­de fram be­vis för mu­si­kens po­ten­ti­al och kraft.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.