42 The Jos­hua Tree

U2

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

Afri­ka och Cen­tra­la­me­ri­ka. När­he­ten till sko­nings­lös fat­tig­dom och Re­a­gan-erans po­li­tis­ka kli­mat in­spi­re­ra­de ho­nom att skri­va tex­ten till I Still Ha­ven’t Found What I’m Loo­king For och Bul­let The Blue Sky.

Sam­ti­digt hem­ma i Dublin lyc­ka­des The Ed­ge skri­va U2:s ul­ti­ma­ta li­velåt, Whe­re the Stre­ets Ha­ve No Na­me, med en gi­tarr som kling­ar ut över ett vidöp­pet land­skap.

Jäm­te den bit­ter­lju­va With Or Wit­hout You, och med om­slags­bil­der­na tag­na i Ne­va­daök­nen av fo­to­gra­fen An­ton Cor­bijn, ut­gjor­de lå­tar­na pe­la­re som bar en upp ski­va stor och bred nog att sam­man­fat­ta stäm­ning­en un­der den här eran.

”Vi viss­te att vi var tvung­na att gö­ra en stor ski­va”, minns The Ed­ge. ”Vi gick in i pro­jek­tet med li­ka de­lar skräck och över­ty­gel­se, och hur kons­tigt det än kan lå­ta så fun­kar den kom­bi­na­tio­nen of­ta.”

När ett band kal­las för näs­ta sto­ra grej är det in­te of­ta som de verk­li­gen blir näs­ta stor grej, men U2 ha­de al­la nöd­vän­di­ga in­gre­di­en­ser: ett di­stinkt sound – myc­ket tack va­re The Ed­ges eko­in­dränk­ta gi­tarr­mat­tor – och en orubb­lig ap­tit på dra­ma­tik och ex­pe­ri­men­te­ran­de. De de­bu­te­ra­de 1980 med Boy och släpp­te se­dan en rad vå­ga­de och fram­gångs­ri­ka ski­vor.

Men 1987 var de in­te läng­re någ­ra grön­gö­ling­ar och de ef­fekt­dränk­ta gi­tar­rer­na som de­fi­ni­e­ra­de de­ras ti­di­ga­re ski­vor bör­ja­de lå­ta som en kli­ché. Med mog­na­den kom nya am­bi­tio­ner. De bör­ja­de tit­ta på USA:S mu­sikskatt för in­spi­ra­tion. Och ban­dets väx­an­de be­satt­het av USA var var­ken hob­by el­ler tids­för­driv, det var en livs­stil.

”Vi ha­de nått vägs än­de när det gäll­de vårt sound”, sä­ger The Ed­ge, ”så att plöts­ligt upp­täc­ka all fan­tas­tisk blues- och go­spel­mu­sik var helt ma­giskt och vi kän­de att vi var tvung­na att ut­fors­ka det.”

U2 stu­de­ra­de in­te ba­ra USA:S mu­sik på The Jos­hua Tree, de ka­na­li­se­ra­de den, ab­sor­be­ra­de den i sitt kol­lek­ti­va dna. Go­spelup­pen­ba­rel­ser­na i I Still Ha­ven’t Found What I’m Loo­king For och den Hend­rix-in­flu­e­ra­de blue­sen Bul­let The Blue Sky blev mer än skick­li­ga imi­ta­tio­ner – de var äk­ta va­ra. Nå­got som bi­drog var att Bo­nos tex­ter ha­de styrts bort från det po­li­tis­ka till äm­nen som låg när­ma­re hjär­tat, som i den själ­ful­la With Or Wit­hout You.

”Det var en vik­tig ski­va för oss”, sä­ger The Ed­ge. ”Vi ha­de bli­vit li­te vux­na­re, men vi bå­de lär­de oss och ifrå­ga­sat­te fort­fa­ran­de. Det var ett ge­nom­brott, men vi an­vän­der all­tid vå­ra ge­nom­brott till att le­da oss nå­gon an­nan­stans.”

Tju­go­fy­ra år och 25 mil­jo­ner sål­da ex­em­plar se­na­re sa Bo­no: ”Då kän­de vi oss skyl­di­ga över vår fram­gång. Det kän­des in­te rik­tigt som om vi lev­de upp till den. The Jos­hua Tree är en ut­märkt ski­va. Jag vet det idag, men det tog lång tid för mig att in­se det.”

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.