Ut­gi­ven 1991 pro­du­cent Butch Vig

Topp 100 - Tidernas basta rockalbum - - Innehåll -

rys­ning­ar, det är till och med dyst­ra­re än So­met­hing In The Way … Den be­rät­tar histo­ri­en om Ge­rald Fri­end som kid­nap­pa­de, våld­tog och tor­te­ra­de en 14-årig flic­ka. Trots det grym­ma äm­net (som skild­ras mäs­ter­ligt och full­ko­migt em­pa­ti­löst av Co­bain) är det en klas­si­ker. Och den mot­be­vi­sar fö­re­ställ­ning­en om att Nir­va­na en­bart för­li­ta­de sig på dy­na­mik en­ligt mo­del­len svagt–starkt. Lå­ten byg­ger på en en­kel bas­gång, och Chad Chan­ning som spe­lar trum­mor på just den här lå­ten spe­lar för­sik­tigt på ri­de­cym­ba­len. Och det är det he­la. Inga kru­si­dul­ler. Pol­ly är vac­ker och för­kros­san­de.

På det sto­ra he­la är Ne­vermind en an­märk­nings­värt mörk ski­va. Mu­si­ken är av­ska­lad, kal och dys­ter – an­ti­te­sen mot vad man skul­le kun­na för­vän­ta sig från en kom­mer­si­ell me­gafram­gång. Och lyss­nar man nog­grant hör man vis­kan­det från de de­mo­ner som skul­le ta Co­bains liv tre år se­na­re. Mer än nå­got an­nat är Ne­vermind Kurt Co­bains ut­tryck för vil­ja och ovil­lig­het, hans för­sök att för­stå värl­den och hans sätt att han­te­ra det fak­tum att han in­te fullt ut hör­de hem­ma i den.

Newspapers in Swedish

Newspapers from Sweden

© PressReader. All rights reserved.